För cirka 45 år sedan var jag med i en grupp som diskuterade frågan »Missionsutmaningen i dag?« på EFS årskonferens. Då gällde det insamling till nya evangelister i Indien. Det kom in mycket pengar och Indien fick många nya evangelister.
Min fråga är nu – vad är utmaningen i dag för Sverige och EFS? Under lång tid har det varit enklare att samla in till olika ändamål utomlands än till arbetet i Sverige. Våra systerkyrkor i Etiopien och Tanzania växer mot 10 miljoner och EFS i Sverige tycks minska. Det är mycket hög tid för mer och nya satsningar i Sverige innan det är för sent. Vi lever mer och mer i ett hednaland där de flesta har dålig eller obefintlig kunskap om evangelium.
Min önskan är att alla i EFS samlas kring en vision som leder till handling för tillväxt.
Fråga A: Vad kan jag göra ensam? Fråga B: Vad kan vi göra tillsammans?
A: På konferensen i Luleå fick vi göra en mycket bra övning. Var och en fick tyst tänka på några personer i vår närhet som vi önskade få med på »vägen« till himlen. Tänk om vi alla koncentrerade oss specifikt på några personer under en 10-årsperiod. Att vi koncentrerar våra böner, vår praktiska omsorg och kärlek och ger ett ord på »vägen« när tillfälle ges. Och vi ger inte upp. Om en av dessa personer kommer till tro inom denna tid, så skulle Guds rike och även EFS kunna fördubblas på cirka sju år. Detta har jag trott på sedan jag gick med i EFS för 50 år sedan, bara vi alla kan vara uthålliga och inte tappa fokus.
B: Många har insett möjligheten att växa genom nystart av grupper som har en vision att nå människor i ett tätortsområde. Jag tror att det är viktigt att välsigna och stödja dem som vill och vågar starta en ny grupp i EFS, även om det innebär att ett antal medlemmar går vidare från det mer etablerade EFS till en annan del i tätorten eller någon annanstans för den delen.
På riksnivå har EFS arbetat mycket med detta och det har skett en hel del, men det behöver landa i alla lokala EFS-sammanhang för eftertanke kring frågan: »Vad vill Gud att vi gör?« Detta är en viktig nyckel för tillväxt. På både riksnivå och lokalt behöver EFS avsätta mer medel till detta viktiga arbete i Sverige om vi vill bli fler på »vägen«.
För många år sedan uttalades att om inte EFS får barn så dör EFS. Jag tycker nog att EFS har arbetat en hel del med barn, men mindre med ungdomarnas behov. De flesta ungdomsgrupper har försvunnit och detta behöver vi fokusera på då EFS är en åldrande skara.
Vi har trots allt många fantastiska och tända ungdomar kvar, som vi behöver ge mer utrymme för i alla sammanhang – inte minst i våra gudstjänster. Ungdomar i dag har bland annat en annan lovsångston än vad vi hade i vår ungdom.
Vi äldre måste släppa fram och tillåta nya former. Vi har fått vår del under lång tid och detta kan ha hindrat ungdomar att komma med. En nyligt gjord undersökning bland ungdomar visade att många förknippade orgelmusik med skräckfilmer. Låt oss tänka mer på ungdomar så att de känner sig hemma i våra sammanhang.
Vi har en samlande kraft i EFS för ungdomar och det är Salt. Vi behöver ge mer stöd till det arbetet på olika sätt, även ekonomiskt, så att mer kan göras för att samla ungdomar i vårt land. Bland ungdomar finns mycket nytänkande och villighet att starta nya grupper. Det behöver vi ta vara på. Låt oss äldre stödja ungdomar fullt ut!
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet