Ledare

Hur har du det med Gud?

Hur ofta har du ställt den frågan på sistone? Vi lever i speciella tider och kanske nu mer än på länge så ställs människor inför frågorna om evigheten. Jag kan inte hävda att jag är någon mästare på att dela evangeliet i vardagen och allt för ofta finner jag mig bunden av sociala konventioner och helt vanlig människofruktan. Men för mig finns det ett undantag då min egen rädsla och sociala finkänslighet måste stå tillbaka – när människor står inför döden.

Nyligen ringde en god vän och berättade att hans svåger fått ett definitivt cancerbesked som inte gav honom lång tid kvar. Min första tanke var som alltid: hur har han det med Gud? Och vem ställer den frågan till honom och delar evangeliets glada budskap med honom innan det är för sent? Och så minns jag min morbror som gick bort i samma sjukdom för inte alls så länge sedan. Jag tog mig tid att resa ner till Skåne för att få möta honom en allra sista gång, bokstavligt talat på hans dödsbädd. Vi fick tala om den barnatro som burit genom hela livet, om frälsningen, evigheten och så fick vi be tillsammans. En annan släkting som låg döende på Kiruna lasarett kallade, till alla släktingars och vänners stora förvåning, på sjukhusprästen. För att bikta sig, be frälsningsbön, ta emot nattvarden och få gå hem i frid.

Närheten till döden, den egna eller andras, förändrar ofta i grunden vårt perspektiv. När frågan om döden och livet efter detta kommer upp så citerar jag ofta första versen ur When the Saints go marching in som i mitt tycke sammanfattar vårt hopp på ett enkelt och lättförståeligt vis:

»Hey! We are following the footsteps of those who’ve gone before and we’ll all be reunited on that new and sunlit shore.
Oh, when the saints go marching in,
oh, when the saints go marching in
oh, Lord, I want to be in that number when the saints go marching in.«

Fritt översatt av mig: »Vi följer i fotstegen efter de som gått före och vi ska alla återförenas på en ny och soldränkt strand.« och så en enkel bön att få vara en av de som får vara med om det. Underförstått eller uttalat – på grund av Jesu kors!

Vi måste alltid vara beredda på att dela med oss av det hopp som håller hela vägen hem.