Jag hoppas den varit bra, det gör jag verkligen, men jag är nyfiken – hur brukar du svara på den frågan?

Jag brukar beskriva vad jag har gjort, vad som hänt och ibland vad jag tyckte om det.

Vi lever i en väldigt deskriptiv värld där vi är vana att på Facebook, Instagram eller i samtal beskriva saker och livet. Det blir ett delande av information. Information som tillsammans med all annan fakta skapar enorma mängder information i ett informationssamhälle. Framförallt drabbar detta överflöd kanske oss yngre, eller främst dem som är yngre än jag, som digitalt hela tiden möter och ska hantera enorma mängder data. Tiden när man »kunde« saker är förbi eftersom det man lär sig i dag, i skolan eller på annat sätt, är redan inaktuellt i morgon.

Så. Har världen rämnat? Är hoppet ute?

Inte alls. Istället har vi i kyrkan ett smashläge. Det finns verktyg (läs Google) som kan hjälpa oss att hitta den kunskap vi behöver – om vi har någon slags kompass som kan visa vägen genom informationsöverflödet. En kompass i form av värderingar och grundtankar att stå på som ger verktyg att tolka, förstå och använda informationen.

Emmanuel Karlsten gjorde ett blogginlägg på GP:s hemsida för ett tag sedan med rubriken »Forskare: människor som inte läser böcker är smartare«. Några rader in i texten avslöjas det förstås att det inte alls är som rubriken säger utan att hela blogginlägget är ett sätt att illustrera hur faktagranskningen på sociala media är obefintlig. Och mycket riktigt spreds artikeln viralt, ja till och med kända public service-media spred det som nyhet. Överflödet av information gör att vi behöver lära oss något annat än att enbart dela information. Vi behöver lära oss hantera kompassen, få värderingarna som ska navigera oss fram i informationens träsk.

Kyrkans smashläge är att vi känner kompassens skapare. Det vi genom Jesus har att erbjuda människor är en grund att stå på i den här världen: evighetshoppet. Det Bibeln och kristen etik genom en konsekvent bibelsyn har att erbjuda är värderingar som gör att vi kan navigera. Och det, kära missionsvänner, det frågar vi unga efter.

Frågan blir: Hur ger vi dessa redskap vidare?

Jag har faktiskt ett försök till svar: Nyfikenhet. För som man frågar får man svar. Om vi vill vara en motkultur till detta deskriptiva och istället ge möjligheten att tränga bakom informationen och få ett djupare svar på frågan hur dagen varit måste vi vara nyfikna. På livet, på varandra och på Gud. Så att vi istället vågar fråga: På vilket sätt har du överraskats i skolan i dag? Hur har Gud utmanat dig i lärjungaskap på sistone? Ja, jag är nyfiken – hur har din dag med Gud verkligen varit?

• Della
• Twittra