Började du läsa artikeln med en klump i magen? Då är du inte ensam. Under min tid som bibelinspiratör har jag pratat med otaliga föräldrar som känner som du. Fortsätt läsa, det kommer vara värt det.

John Wilmot, en 1600-talsförfattare, lär ha sagt: »Innan jag gifte mig hade jag sex teorier om hur man uppfostrar barn. Nu har jag sex barn och inga teorier!« Nog kan det kännas så när vi står mitt uppe i vardagen. Jag tror att alla föräldrar och vårdnadshavare innerst inne vill det bästa för barnen som de fått i sin vårdnad. Alla av oss har också känt oss misslyckade. Jag har hittills aldrig mött en förälder som uttrycker att de inte vill sina barn väl.

I denna strävan efter det bästa är det vanligt att kristna föräldrar önskar att deras barn ska få möta Gud genom Bibeln. Vi ser även många sekulära föräldrar som ser poänger i att låta deras barn möta Bibeln. Både troende och sekulära tar sina barn till kyrkan. Det kan till exempel vara via öppen förskola, konfirmation eller söndagsskola. Inte alltid med starkare övertygelse än att det »är nog bra för dem«. Resonemanget kan ibland vara så enkelt som att skolan ger kunskap, fotbollsklubben ger motion och kyrkan ger »lite av det andliga«.

Det finns något vackert i att föräldrar anförtror sin dyraste skatt till kyrkan, ett förtroende vi inte ska lätt på. Det finns dock också en frestelse – och det är där jag önskar utmana dig lite, vare sig du är förälder eller på den mottagande sidan. 

I Femte Moseboken kapitel 6 håller Mose på att lämna över, hans tid som ledare närmar sig sitt slut. I ett tal gör han det tydligt att de ska ge de »stadgar och bud« de fått vidare generation till generation (i någon mening den »bibel« de hade). När han går in på hur det ska se ut praktiskt blir en sak smärtsamt tydlig. Titta i vers 6–8. På hur många ställen nämns något som vi i dag skulle kunna kulturellt översätta till kyrkans lokaler? Allt sker i någon mån i vardagen. Hemmet, familjen, huset eller vad du än väljer för ord, är platsen där ett barn tillbringar sin vardag. Egentligen är det logiskt. Vi påverkas starkt av miljöer där vi tillbringar mycket tid. Därför är hemmet viktigt. Bibeln kan alltså inte bara få finnas i kyrkan.

Nu kanske du är beredd att lägga bort artikeln igen. Du känner kraven komma krypande. Håll ut. Även om jag valde att ta ett exempel ur Bibeln är det ju faktiskt så att just Bibeln är en sällsynt dålig bok när det kommer till att ge goda exempel för dig som förälder. Snarare är det ju så att hela Gamla testamentets katalog av familjer kan fungera som avskräckande exempel i föräldraskap. Jag skulle gissa att om du gjorde en jämförelse mellan dig själv och föräldrarna i Bibeln så skulle du se rätt bra ut. 

Om vi »google-läser« Bibeln, det vill säga söker på ord som »familj«, så får vi inte särskilt många uppbyggliga citat att sätta på kaffemuggar. På ett sätt är det en väldigt fin del av Bibeln. Bibeln är inte en enda lång berättelse om den perfekta människan. Bibeln är precis som vårt liv, fyllt av verklighet. Vill vi ha konkreta föräldraråd så kan det till att börja med verka finnas ganska lite att hämta. Men är det inte lite konstigt att vi när det kommer till föräldraskap letar efter specifika nyckelord som »barn«, »uppfostran« eller »familjen«, som om vi tror att föräldraskap är något annat än att vara människa? Spritt över hela Nya testamentet finns fullt med råd om hur vi ska leva som människor. Bergspredikan, Jesus avskedstal och brevtexter är fulla av utmaningar för det dagliga livet. Ingenstans kan jag hitta att Jesus säger: »Vänd då andra kinden till, men om du är förälder då …«. Föräldraskap och lärjungaskap tycks kunna gå att kombinera.

Men, hjälp«, kanske du tänker då? Jesus målar på många sätt upp en idealbild över hur vi ska försöka leva som människor. En bild som, om den stått ensam, hade varit omöjlig för oss att uppnå. »Är det sådan jag ska vara som förälder?« Jesus är orealistisk och pekar på ett ideal, inte för att klanka ner på oss, utan för att ge en bild av något vackrare. I stället för att sänka målbilden förstärkte han nåden. Det viktiga med Jesus är att han å ena sidan skärper lagens krav, å andra sidan höjer han nivåerna för nåden och förlåtelsen. Han ger handling åt sina ord, då han slutligen dör för allas (även föräldrarnas) synder på korset. Idealbilden finns där, värd att alltid försöka ta steg emot, men alltid uppbackad av en oändlig nåd.

När det kommer till barns möten med Gud och Bibeln är alltså hemmet centralt. Jag vill alltså utmana dig att våga ta steg och närma er Bibeln som familj. Att med Jesus upptäcka mer av vad som finns att få i den text som hör hemma i vår vardag, inte bara i söndagsskolan. I nästa nummer kommer fortsättningen på denna artikel och då kommer vi gå in på praktiken. Till dess: läs gärna Bergspredikan eller 1 Korinthierbrevet 13 och fundera på vad texterna kan säga om din roll som förälder eller vårdnadshavare. 

• Della
• Twittra