För tolv år sedan, 2012, satt 19 förväntansfulla resenärer från Vasakyrkan i Umeå på planet mot Tanzania. De skulle besöka vänförsamlingen i Iringa och se kyrkans olika arbeten i staden. Resan gjorde ett stort avtryck på deltagarna, vilka Kerstin och Ester var två.
– Vi fick bland annat besöka en träff för prästfruar som stöttade varandra både andligt och ekonomiskt. För medlemsavgiften de tog ut, kunde de låna ut pengar till varandra, och många av kvinnorna höll på med hantverk. Vi köpte med oss olika vackra tyger i färgglada mönster från resan, berättar Kerstin.
Ester fyller i:
– I Vasakyrkan hade våra pensionärer redan en verksamhet som de kallade för Missionsverkstan, där de producerade saker och sålde till förmån för missionen. Vi tog över gruppen och har på olika sätt producerat saker som vi sedan sålt. Bland annat gjorde vi omlottklänningar, kuddfodral och väskor av de tyger vi köpte med från Tanzania.
Händer för mission träffas några gånger per termin för gemenskap, samtal och handarbete. Ofta syr och stickar de tillsammans, några gånger har de gjutit trädgårdsprydnader och krukor i betong. Sedan säljer de sina kreationer på jul- och sommarbasarer och alla intäkter går till EFS missionsarbete.
– Förra årets julförsäljning gav drygt 58 000 kr till detta arbete. När vi har våra försäljningar så är det många i föreningen som hjälper till och bidrar på olika sätt, vilket gör att vi får en känsla av att vi gör detta tillsammans. Det är också roligt att träffas under terminerna för gemenskap. Vi samtalar kring den verksamhet vi har i kyrkan och det blir en chans att umgås över generationerna, berättar Kerstin.
Kyrkans centrala placering gör att många människor passerar, och när de blir bjudna på glögg på trappan i adventstid, väljer många att gå in för att titta på basaren. Vissa av de äldre som var med i ursprungsgruppen Missionsverstan orkar inte komma på alla samlingar, men sitter hemma och stickar, saftar och syltar för att sedan bidra till basarerna.
– Jag är uppvuxen i en missionärsfamilj i Tanzania, och resan dit 2012 var den första tillbaka för mig sedan vi flyttade därifrån 1974. Många där hade hört talas om mina föräldrar, trots att det hade gått nästan 40 år sen vi flyttade. Det kändes fint att se att deras arbete gjort avtryck. Jag har inte haft en kallelse till missionen som de hade, men jag har kunnat bidra med mina gåvor och på mitt sätt genom bland annat handarbete, säger Ester.
Syföreningar har historiskt sett varit stöttepelare för EFS mission, där nästan uteslutande kvinnor genom handarbete har samlat in pengar. Dessa är inte lika vanliga idag, men både Kerstin och Ester ser ett uppsving för handarbete igen, och berättar att den yngsta deltagaren i deras grupp är runt 30 år. Inga män är med i gruppen, men de brukar dyka upp på basarerna för att hjälpa till att sätta upp bord och stå i kassan och köket. Gruppen försöker tänka nytt för att nå nya grupper i Umeå.
– Vi hoppas och ber att arbetet som Händer för mission gör ska ge fler möjlighet att få lära känna Jesus och vad han har gjort för oss, säger Kerstin.
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet