EFS och Salts årskonferens är avslutad. Rekordmånga deltog eftersom vi sände på webben på ett sätt som vi inte gjort tidigare. Temat var frimodigt och utmanande: Se jag gör något nytt. Det spirar redan, märker ni det inte?

Märker ni det inte? Vilken fråga, nästan lite ifrågasättande. Att lägga märke till, att varsebli, att upptäcka det som sker är inte något man gör en gång och sedan aldrig mer. Nej, att lägga märke till är något pågående. Pandemin har varat länge nu. Det har för de flesta varit en tung och utmanande tid, men också i den finns något att lägga märke till, ett Guds tilltal. Det kan finnas en utmaning till oss att uppgradera, alltså att värdesätta vardagen, vanligheten, gemenskapen, samtalen och gudstjänsten. 

Nu när samhället öppnar upp igen och den efterlängtade sommaren kommer, är det lätt att lämna det som varit och bara vilja framåt och vidare. Men vi gör nog klokast i att innan vi går framåt, stanna upp och reflektera. Vad är lärdomarna? Vad har vi sett? Vad har vi upptäckt? Eller med andra ord, skulle vi våga säga att vi upplever att Gud sagt något till oss? Ur det vi fått syn på kan vi lära oss för framtiden och fundera över andra frågor som: vad behöver vi stärka och utveckla i våra sammanhang? Vad behöver EFS nu?

Vi har gått igenom en kris tillsammans. En kris är jobbig och att hämta sig kan ta ett tag, men en kris, rätt förvaltad, för också med sig nya perspektiv.

På olika sätt börjar nu människor tala om det nya normala. Organisationen Företagarna skriver i en artikel att de tror att framtiden kommer innehålla mer av hemarbete, e-handel, hemleveranser, fler lokala småbutiker med mera. Min tanke blir: men vad innebär det för kyrkan? Behov av gemenskap och relationer kvarstår. Tänk EFS, om vi förblev seende för Guds växt i det nya landskapet. 

Konferensens tema är alltså inte över utan frågan följer dig som en bro mot framtiden, som om Gud säger: lägg märke till mitt skeende.

• Della
• Twittra