Christoffer Abrahamson, präst i EFS Lötenkyrkan, Uppsala, skrev en artikel med rubriken Låt ditt rike komma, låt din vilja ske i Budbäraren nr 8, 2020 som jag läste med stort intresse. Grattis till Budbäraren som »vågat« publicera en så bibliskt välgrundad text, men samtidigt så politiskt laddad, när det brukar hävdas att kyrkan inte skall vara politisk och framförallt inte en »vänsterkyrka«.

Christoffer utgår från Joh.17:15, Jer 29:7, Rom 12.2 och Matt 5:14–16 när han skriver om den »förvandlingens väg« som ytterst är en fråga om omvändelse, frälsning och befrielse i socialt, politiskt, ekonomiskt och ekologiskt avseende. Det handlar alltså om en »andlig hållbarhet« kan man säga. Kyrkan skall vara ett kärlekens, fredens och rättvisans tecken för den värld och det samhälle som också är Guds eget rike. Särskilt centralt för kyrkans profetiska identitet i detta sammanhang tycker jag är Matt 5 med Jesus Bergspredikan och Rom. 12:2, som handlar om kyrkan i världen, men ytterst sett om  hela mänskligheten som lemmar i en och samma kropp. Det är fråga om ett ömsesidigt beroende för att världssamhället som Guds rike ska hålla ihop i undergångens tid. 

»Låt ditt rike komma« handlar om både världens och kyrkans »kungariken« (Kingdom of God) som med dess lagar, maktstrukturer och ekonomiska system ska präglas av Guds vilja till fred, demokrati och rättvisa för alla folk. Mose lag var ju också given av Gud för att främja fred och rättvisa för det judiska folket som hade befriats ur Egypten, men som även sedan led under ständig förföljelse och förtryck under det Romerska riket. Jesus kom för att fullborda denna lag med kärlekens lag. Att främja Guds, eller Kristi rike förtydligas även i Svenska kyrkans och EFS kyrkoordning och stadgar. Det borde rimligen betyda att även kyrkornas eller trossamfundens maktstrukturer, ledarskap, ekonomiska system med mera bör präglas av Guds goda vilja med demokrati, rättvisa, fred, solidaritet och enhet. 

Det handlar alltså, som jag förstått det, om att kyrkan i världen ska profetiskt stå upp för nådens och rättfärdighetens lag i hela världen alldeles oavsett färg, ras eller nationalitet. Omvändelse och frälsning är därmed även ett slags »kristen aktivism« som kämpar för befrielse från slaveri, kolonialism och förtryck med globala orättvisor som hotar mänskligheten och hela världen. Så var det ju även på Jesu tid. 

Kyrkans profetiska roll är alltså att vara kärlekens, nådens och sanningens försvarare. Det är Guds kärlek till världen som ska »tvinga« kyrkan att säga sanningen om världens ondska och orättvisor. Denna gränslösa kärlek och oändliga nåd är det som kan ge oss mod att våga vara sårbara inför den kritik som ofta riktas mot kyrkan i stort för dess feghet och ovilja att följa detta profetiska budskap som kyrkan fått av Jesus. Det har varken biskopsmötet, kyrkomötet eller ens EFS styrelse bestämt. Jesu förkunnelse om Guds rike handlar, som jag förstått det, inte i första hand om ett framtida evigt himmelrike, som man bara kunde längta till, utan om den värld som var nära i både tid och rum.

Jesu liv och profetiska budskap utgjorde ett så allvarligt hot mot den judiska och romerska överheten så att det till och med ledde till avrättning på skammens kors. Det ledde även till svåra förföljelser mot alla som levde i Jesu efterföljd. Kejsaren var ju »Guds Son« och ingen annan. Men Jesus var en sann Människoson som gjorde sig sårbar för att visa världen vad nåd och sanning egentligen är. Hans avskedstal till sina lärjungar är ju helt enkelt lysande. Joh 14–17. 

• Della
• Twittra