Johannelunds teologiska högskola räknar sin historia från det institut för utbildning av missionärer som öppnades 1862 och hade sina första lokaler på Surbrunnsgatan i Stockholm för att följande år flytta till egendomen Johannelund i Bromma. Men Johannelunds rottrådar, liksom de till Teologiska Högskolan Stockholm (THS; nu Enskilda Högskolan Stockholm, EHS), kan med visst fog spåras till en kolportörsskola som grundades samma år av en ung präst i en avlägsen bergslagsort. I Grythyttan i Västmanland, inte långt från gränsen till Värmland, fick unga bondsöner utbildning till kol­portörer.

Hans Jacob Lundborg föddes 1825 i Gagnef. Han skrevs 1849 in vid Uppsala universitet. Sin religiösa väckelse upplevde Lundborg genom en konventikel i rådmannen L. V. Henschens hem på försommaren 1851.

Lundborg prästvigdes i Västerås i november 1853, men redan vid religionsfrihetsmötet i Stockholm tidigare på året drog han uppmärksamheten till sig. Han fick sin första tjänst i Fläckebo. Efter tjänst på olika platser i Västmanland och Dalarna placerades han som pastorsadjunkt i Grythyttan i maj 1862. Från september följande år tjänstgjorde han som vice pastor, det vill säga han fungerade som kyrkoherde där.

Lundborg kom att särskilt värna konventikeln, ett möte – ofta i någons hem – där en mindre grupp »läsare« samlades för att tillsammans läsa och lyssna till Guds ord, inte sällan under ledning av en kolportör. Ordet »kolportör« betyder bokspridare, men kol­portörens uppgift kom alltmera att sammanfogas med predikantens.

En viktig inspirationskälla för Lundborg var den skotska frikyrkan, som han studerat i samband med ett besök där 1855. Frikyrkan inspirerade genom sin traktatspridning, sina skolor och söndagsskolor. Vid återkomsten till Sverige verkade Lundborg för bildandet av en ny organisation inom kyrkans ram som skulle kunna främja detta evangelisationsarbete.

På Lundborgs initiativ bildades den 7 maj 1856 det som snart fick namnet Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS). Stadgarna – som i huvudsak formulerats av Lundborg – angav att EFS uppgift var att verka för »Kristi rikes tillväxt ibland kristna bekännare«. Lundborg utsågs till en av två sekreterare, och i november 1856 utkom första numret av tidskriften Budbäraren.

Lundborg lämnade sitt uppdrag redan efter ett år, och återgick till tjänst i Västerås stift. Men han behöll sitt stora kontaktnät och fick 1858 uppdraget att vara EFS provinsombud. Det var också delvis på Lundborgs förslag som EFS år 1861 beslutade att uppta yttre mission i egen regi.

Under sin verksamhet hade Lundborg funnit att behovet av lekmannapredikanter var stort, och han beslöt nu att inrätta en kolportörsskola. Skolans uppgift var att utbilda kolportörer i att sprida de »rätta« traktaterna, samtala om deras innehåll, hålla bibelförklaringar och kunna bevaka linjen mot baptismen. Skolan inledde sin verksamhet år 1862 med fem elever.

Lundborg skötte själv både det mesta av undervisningen och ekonomin i kolportörsskolan. Hans förhoppning var att EFS skulle ta över skolan, och det skedde också 1867, samma år som Lundborg dog.

Under skoltiden var eleverna inkvarterade i olika hem i kyrkbyn, men de hade gemensamt hushåll. Husmor var Lotta Sundqvist från Loka och i den sundqvistska släktens ägo bevarades några minnen från verksamheten, bland annat foton och en »Matordning vid missionsskolan i Grythytte prästgård«, som senare kom att hamna i Värmlands museum i Karlstad. Den bevarade matsedeln ger en mycket levande bild av elevernas vardagsliv, vilket ger god anledning att stanna inför den.

Matordningen är säkerligen tidstypisk för vad som åts i vanliga hem. Kött serverades endast på söndagar, men det var stekt fläsk på tisdagar och fläskpannkaka på fredagar. Sill var en viktig föda, lätt varierat tre gånger i veckan till middag. Även på torsdag vankades det fisk, »kabiljo«. Potatisen hade fått en stark ställning men kunde ersättas med stuvade ärter. Söndagskvällens kalvost är samma sak som kalvdans, medan ölost som var kvällsmat tre dagar i veckan består av varm svagdricka eller öl, blandat med mjölk.

I Nils Rodéns biografi över Lundborg beskrivs livet i Grythyttans prästgård på följande sätt: »Lundborg gladde sig över sitt trevliga hem i Grythyttan. Han lät det trägna kammararbetet omväxla med trädgårdsarbete. Det beredde honom mycken tillfredsställelse att i spetsen för ’sina gossar’, kolportörseleverna, få odla och plantera. Boställets jordbruk förbättrades under hans omvårdnad. Lundborg var angelägen om att eleverna ej genom olämplig diet och för mycket stillasittande skulle komma ifrån sina enkla vanor. Varje dag, även i dåligt väder, måste de ägna någon bestämd tid åt kroppsarbete, såsom vedhuggning, snöskottning och grävning. Med såväl lärare som elever umgicks han med största vänlighet, även om han kom med skarpa tillrättavisningar, där så behövdes.«

I skolan var det viktigt för eleverna att inte bara komma till djupare kunskap om Guds ord och bekännelseskrifterna, utan också att komma till visshet om sin kallelses äkthet och »genom inbördes påminnelse och förmaning få egenheter och missriktningar afslipade«.

På hösten 1864 kom Lundborg med förslaget att det i varje län skulle bildas en länsförening för utsändande av missionärer till »hednaländerna«, men också för att samarbeta om den inre missionen. Vid denna tid uppmärksammades 1000-årsminnet av missionären Ansgars död 865, och Lundborg menade att dessa föreningar skulle få namnet Ansgariiföreningar. I mars 1865 bildades den första av dessa, Värmlands Ansgariiförening.

Lundborg insjuknade i maj 1867 i blodspottning eller blodstörtning en söndag då han kom från kyrkan. Det visade sig vara lungsot och någon bot stod inte att få. Han avled två veckor före sin 42-årsdag den 26 november 1867.

Med vår tids terminologi skulle vi kunna kalla Hans Jacob Lundborg för en väckelsens entreprenör och nätverksbyggare. Kolportörsskolan flyttades efter Lundborgs död från Grythyttan till Johannesberg i Brännkyrka nära Stockholm och 1876 vidare till Johannelund.

Fyra år efter Lundborgs död startades i Kristinehamn en missionsskola av Värmlands Ansgariiförening, från början var den tänkt som en förberedelseskola för inträde vid Johannelund. Denna skola blev med tiden en självständig inrättning. År 1878 knöts den till det nybildade Svenska Missionsförbundet, som kom att föra arvet från väckelsepionjärerna vidare i frikyrklig riktning. Det var skolan i Kristinehamn som 1890 flyttade till Södermalm i Stockholm och 1908 till Lidingö, där den med tiden utvecklades till Teologiska Högskolan Stockholm (THS). Men det är, som man brukar säga, en annan historia.

• Della
• Twittra