När man är barn längtar man efter att bli vuxen för då kan man göra som man vill. Att äntligen få bestämma själv, äta godis till frukost och få hoppa i sängen! Som vuxna kan vi göra det vi drömde om som barn. Samtidigt upptäcker vi att allt det där kanske inte är så klokt. Som vuxna får vi göra som vi vill, men samtidigt måste vi ta ansvar för våra egna beslut. Det gör att den vuxna människan måste fortsätta att sätta gränser.

När vi ser på Bibeln ur ett gränssättande perspektiv så upptäcker vi hur Gud hela tiden sätter gränser. Det börjar i skapelsen med ett träd som människan inte får äta frukt ifrån. Sedan fortsätter GT-läsningen med Guds gränsdragningar. Känslan av gränser väcker något upproriskt i oss. Vem har sagt att jag inte får? Men när Gud sätter gränser är det för människans bästa – till och med för vår överlevnad.

Jesus är också gränssättande. Det händer att han är tydlig som när han driver ut handlarna ur templet. »Ni ska inte vara här«, säger han med vrede.

Men vid andra tillfällen sätter han gränser genom att säga något som får människorna att reflektera över sina handlingar på nytt. Vid ett tillfälle ska en kvinna stenas. Men genom att Jesus utmanar deras egna hjärtan så avstår de från att slänga stenarna. En annan gång är Jesus bjuden på fest. Några retar sig på att Jesus är där – de tycker inte att han ska umgås med de människorna. Då sätter Jesus en gräns genom att peka på sitt uppdrag. Andra gånger blir gränserna tydliga när Jesus undervisar. Då väcks en längtan. »Saliga är ni när ni …«

Gränser står i livets tjänst och hjälper oss att hålla oss borta från det som är skadligt för oss. Men gränserna hjälper oss också att röra oss i rätt riktning. När vi i dopet mötte Guds nåd, blev vi nya skapelser och den helige Ande blev inplanterad i våra hjärtan. Anden hjälper oss att se vad som är synd och vad som drar oss bort från Gud, men den fyller oss också med längtan efter att formas till likhet med Jesus. Jesus sa: »Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud.« Det är ett underbart riktmärke för livet – att skåda Gud.

På våren kantskär jag mitt grönsaksland. Det beror på att gräsmattan breder ut sig under hösten och vintern. Skulle jag låta bli att kantskära, blir odlingsytan mindre för varje år. Det är inte utan ansträngning som gräset tas bort. Men när jag förbereder jorden ser jag sommarens skörd framför mig. Paulus talar i Galaterbrevet om »vad man sår får man skörda«. Då handlar det förstås inte om grönsaker utan om att göra goda val i livet. Paulus låter oss i samma brev höra att vi är kallade till frihet. Det betyder att vi är kallade till att leva »inifrån« – drivna av Guds Ande. Anden låter frukter mogna i våra liv. Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Vilka gåvor från Gud! Vilken hjälp när det gäller gränser!

Man skulle kunna fråga sig, som en hjälp i gränssättning, när man står där inför olika val:

»Leder detta till kärlek, glädje, frid eller tålamod? Eller ytterst sett, hjälper detta mig att skåda Gud?«

Kerstin Oderhem, EFS missionsföreståndare

• Della
• Twittra