»Vem har varit söndagsskolelärare i 50 år?« Det är en av frågorna på lördagens tipspromenad. En liten församling på den östgötska landsbygden firar jubileum och jag och min familj är där. Roland heter mannen som är svaret på frågan ovan. Han fyllde 80 för något år sedan och har tillsammans med sin hustru Gunvor varit en stöttepelare i det här sammanhanget så länge någon kan minnas. Jag vet hur viktig den här platsen, och de engagerade, trygga vuxna, har varit för många barn. Det har såtts många frön till tro här.

I samband med att den här tidningen kommer ut sänds programmet Se Be Ge där vi får besöka några av de många projekt som EFS stöttar internationellt. I år är temat hämtat från 1 Kor 3:6 där Paulus skriver: »Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. Varken den som planterar eller den som vattnar betyder något, bara Gud, han som ger växten. Den som planterar och den som vattnar är ett, men var och en skall få sin lön efter sitt arbete. Vi är ju Guds medhjälpare, och ni är Guds åker, Guds bygge.«

Det finns något trösterikt och vilsamt – och kanske ibland frustrerande – i att vår uppgift är att plantera eller vattna, inte att ge växten. Växten och livet har bara en källa. I Se Be Ge påminns vi om att människor långt före oss har planterat och vattnat år ut och år in. Vissa fick se växt av sitt arbete – andra inte. När växten inte är synlig kan vi känna frustration och kanske sorg, men att plantera evangeliet är aldrig förgäves. Det får berättelserna från Se Be Ge vittna om.

Vi kan, precis som Roland, Gunvor och missionärer som gått före, plantera frön av liv och hopp i vår vardag. Vi kanske inte ser hur de slår rot och växer upp till frodiga plantor direkt. Ibland kanske det till och med känns som att vi planterar i en torr öken. Men då får vi påminna varandra om att det är Gud som ger växten. Och en dag blommar öknen! Så låt oss trofast fortsätta att plantera och vattna – så som Gud leder – även när vi inte alltid ser växten.

• Della
• Twittra