Gud gör oss inte till kopior

Anna Näslund skriver om en fråga hon älskar att ställa till människor: Vad brinner du för?

Jag älskar EFS vision »människor och samhällen förvandlade av Jesus«. Om ett samhälle ska förvandlas måste det börja med att människor förvandlas. Människor som du och jag. Människor som på skiftande sätt möter vår Herre Jesus Kristus och i hans närhet får växa och bli mer Kristuslika. Men det verkar som att det faktiskt också gör oss mer olika. I stället för att bli identiska kopior av varandra, verkar vi bli mer unika och få allt starkare särdrag. Närheten till Jesus är densamma, och han är alla kristnas källa, men ändå blir trons uttryck extremt olika i våra liv. 

Bland annat därför har jag en fråga som jag älskar att ställa: Vad brinner du för? Man kan också formulera den: Vad har Gud lagt på ditt hjärta? Ofta leder det till samtal om längtan, gåvor och kallelse. Jag tror att det är en nyttig fråga att fundera på och därför vill jag också fråga dig som läser: Vad brinner du för? Kanske finns det något Gud har lagt på ditt hjärta och som han vill kalla dig till.

Jag har fått väldigt olika svar på frågan genom åren. Några känner en stor nöd för de mest utsatta och ägnar sitt liv åt att finnas där för dem. Kämpa för dem. Älska dem.

Andra har fått en stor kärlek till Guds ord, läser och läser med en stor iver och nyfikenhet. Frågor dyker upp som man brottas med längs vägen. Och när hjärtat blir fullt av Guds ord så pyser det ut till höger och vänster, det blir nästan omöjligt att hålla tyst.

Det finns de som ber, ibland nätterna igenom. Ber för människor, ber för vårt land och ber för kristenheten. Tack gode Gud för alla dessa bedjare som tjänar troget i det fördolda där ingen människa ser!

Och det finns de som bär på en längtan att bygga nytt, antingen att vara kyrka på ett nytt sätt eller att bygga nya kristna gemenskaper. 

Jag och min man bar flera år på just en sådan längtan och vi sökte länge efter formerna för det. Till slut ledde Gud oss till fantastiska människor som vi får bygga församling tillsammans med. Vi står just nu i början av ett vitaliserande av församlingslivet i en bit av Tornedalen. Vi vet inte hur det kommer att utvecklas, men Gud vet, och det har varit tydligt att han har förberett det i flera år. Få saker är så tillfredsställande som att veta att man är där Gud vill att man ska vara. Jag önskar att fler som bär på en pionjärlängtan och som ännu inte vågat testa den, skulle våga göra det – kanske tiden är inne?

Nu har jag nämnt exempel på hur tron kan komma till uttryck i människors liv, men det finns otaliga varianter på hur det ser ut när Gud verkar i en människa. För som sagt: Gud gör oss inte till kopior av varandra, utan vi blir bara mer unika! Under livet hinner Gud också verka på många olika sätt i våra liv. Det jag brann för när jag var 20, är kanske inte samma sak som jag brinner för när jag är 70. Men våga fundera på vad Gud har lagt på ditt hjärta! Kanske har det funnits en längtan under lång tid, och kanske är det dags att börja jobba för att förverkliga den?

Tillsammans bildar vi kristna den brokiga skaran som är Guds folk, Guds församling. Det är inte alltid lätt att fungera tillsammans och välsigna varandras olikheter. Allt för ofta ser vi problemen det skapar istället för välsignelsen det ger, när vi kompletterar varandra och tar vara på olikheterna. Tänk om vi än mer skulle våga uppmuntra varandras brinnande hjärtan och de gåvor Gud har gett oss? Kanske skulle vi då få se ännu mer av hur Gud går fram i vårt land och förvandlar både människor och samhällen.