Varje dag inleds med morgondopp för de pigga, sedan fanfar och morgonbön vid flaggstången. De olika instrumentgrupperna turas om att spela fanfaren som snabbkomponeras av en ledare samma morgon. Schemat är i stort sett detsamma varje år. Den mesta tiden går åt till att spela i kapellet för att öva in repertoaren inför söndagens avslutningskonsert men det finns också tid för annat. Brännbollsmatchen nere vid sjön är tradition sedan länge, liksom lägerbålet sista kvällen.

Ledarteamet är rutinerat och består av både äldre och yngre ledare. De flesta har själva varit deltagare och så småningom tagit steget till en ledarroll. Gunnar Ullberg var på sitt första blåsarläger 1978 som deltagare. Numera är det oftast han som dirigerar.

– Att man fortsätter år efter år beror väl på flera saker: blåsorkester är en mission, en plats där Guds ord sprids och för många unga är lägren kanske första gången de möter kristen tro. Det är också ett viktigt redskap i att föra traditionen med blåsorkester inom EFS vidare. Gemenskapen med de andra ledarna och ungdomarna förstås. Dessutom är det ju så roligt att spela!

Det kan ibland vara svårt att skilja på vilka som är deltagare och vilka som är ledare. En anledning till att det är möjligt att hålla en hög musikalisk nivå är att några deltagare stannar kvar och väljer att bli ledare på lägret. Mikael Andersson är en av dem.

– Det finns många anledningar till att jag fortsätter att komma på lägret. Lillstrand är en vacker plats att vara på, det är superkul med orkester och läger, och det är fin gemenskap. Jag känner också att jag vill kunna ge tillbaka och bidra med det jag kan för att lägret ska kunna fortsätta hållas. Här har man aldrig känt sig dålig trots att man kanske inte riktigt träffade alla toner, man har fått hjälp med frågor och funderingar och verkligen känt att man utvecklats på sitt instrument för varje läger som gått. Jag kommer ihåg att vi skämtade om att ett blåsarläger är likvärdigt med en hel termins övande på egen hand!

Genom åren har många deltagare passerat och vissa skickar numera sina barn till samma läger som de själva var på när de var unga. Hemma hos Sara Häggbom har alla i familjen varit på blåsarläger på Lillstrand.

– Både jag och min man var med på blåsarläger som barn och sedan som unga ledare. Då tyckte jag mest att det var jättekul med en bra mix av roliga aktiviteter som musik, sport och bad, lek och allvar. Nu får vi skicka våra egna barn på lägret. Ur ett föräldraperspektiv blir jag rörd över uthålligheten i ledargänget. Det är ett gott ledarskap som visar att alla får vara med och blir sedda. Arrangemangen som väljs ut eller skrivs är roliga att spela och låter bra. Att Lillstrand dessutom är en fantastisk vacker och somrig plats gör ju bara lägerupplevelsen ännu bättre.

Saras son Olle fyller i: 

– Det är en bra blandning av människor i olika åldrar. Som yngre lägerdeltagare kan man inspireras av de äldre. Som äldre lägerdeltagare kan man få växa i att ta ansvar, vara förebild eller leda någon aktivitet. 

• Della
• Twittra