Ska ni ändå inte ta och flytta hem snart? Frågan kommer i olika varianter nästan varje gång som jag och min man besöker våra familjer och vänner norrut. Oftast svarar vi att vi trivs väldigt bra i Uppsala och därför inte ser varför vi skulle flytta. Ibland svarar vi istället med hela förklaringen, att vi inte upplever en kallelse till norr och att vi tror att vi är där Gud vill att vi ska vara just nu. Det korta svaret möts ofta av ett leende med förhoppning om att det kanske blir en flytt ganska snart. Det längre svaret däremot, kan ibland mötas med både förvirring och oförståelse.

Även om tanken att Guds kallelse gäller hela livet inte är ny för mig, så blev den väldigt aktuell när jag för något år sedan var i Norge och träffade en av våra systerorganisationer. De hade under en ganska lång tid sett att det på flera platser i landet saknades kristen närvaro och att man saknade resurser att sända anställda. Istället gick man ut med en förfrågan om det fanns människor som var villiga att flytta, leva och bo på dessa platser för att på fritiden bygga upp en kristen gemenskap – i det här fallet främst ungdomsgrupper. Människor svarade på kallelsen och självklart blev utfallet varierat, men framför allt på en plats blev skillnaden enorm. Från att ha varit en stad helt utan en kyrklig ungdomsgrupp, växte det fram en ungdomsgrupp med cirka 30 unga människor som inte kom från kristna hem, men som tog emot Jesus som sin frälsare. Jag drabbades av den överlåtelsen som människorna som flyttade dit uppvisade, för ett sådant beslut kräver tillit till Herren själv.

Så tillbaka till frågan som jag och min man ofta möter och avvägningen vi gör när vi ska svara. Varför har det blivit konstigt även bland kristna att prata om att Gud kan ha en kallelse för hela mitt liv?

Jag tror på en Gud som älskar mig och som bryr sig om hela mitt liv. Det innebär att jag vill leva mitt liv för Gud och i lydnad gå dit Han kallar, även när det kostar på eller är obekvämt.

Som lärjungar är vi kallade att stanna upp och lyssna in Guds vilja i våra liv. Gud kallar oss lärjungar till att vara ett Jesu vittne i ord och handling oavsett var vi bor – men jag tror att vi också behöver påminna oss om att Gud kan kalla oss till detta även på helt nya platser.

Jag längtar efter en tid då vi kan se att människor flyttar till platser i vårt land där den kristna närvaron är svag – för att genom att leva och verka i det området få dela evangeliet om Jesus, som lärare, undersköterska, mekaniker, ekonom och så vidare. Vi kan i vår historia se hur Jesus förvandlat samhället genom människor, så låt oss be och ställa oss till förfogande så att detsamma kan sägas om oss!

Johanna Björkman
Salts generalsekreterare

• Della
• Twittra