Skeppet var på väg till arabiska halvön. Där skulle de ofrivilliga passagerarna, människor som tagits till fånga som slavar, säljas. Ombord fanns den 14-åriga flickan Ganno från Oromia i Etiopien. Plötsligt närmar sig ett fartyg på det korallblå havet. Slavskeppet stoppas av den italienska flottan. Ganno och de andra befrias och tas iland i Massawa.
Där bor Emelie Lundahl. Hennes man, missionären Bengt, hade nyligen dött hastigt. Då var det juletid, nu var sommaren här och Emelie spenderade tid hemma i Sverige. Snart skulle hon tillbaka till barnen som hon och Bengt tagit hand om, barn som befriats från slaveri. Men hon hade en underlig känsla i kroppen. Hon skulle nämligen flytta och ta över arbetet på flickskolan i Monkullo.
Det var dit Ganno och de andra flickorna kom den där dagen 1886 då de befriats. På missionsstationen i Monkullo fick Ganno höra om Jesus som gett sitt liv för alla människor och är barnens vän.
Ganno bar sedan på en hemlighet, hon ville döpa sig. Trots att hon höll det för sig själv kände ändå kompisarna på sig att Ganno nog aldrig skulle gifta sig utan ge sitt liv helt åt Gud. Inte långt efter att en kristen flicka, Ajana, dött och begravts, gick Ganno och fem andra flickor från Oromia till Emelie och sa att de ville döpas. Ganno fick då ett nytt namn i dopet: Aster. Det betyder stjärna.
En jul, redan innan hon döptes, hade någon lämnat en Bibel i hennes rum. På en lapp stod det: »Julklapp till Ganno«. Det var hennes lärare Onesimus som ville överraska. Ganno hade glatt honom så med sina svar på frågor under hans lektioner, så nu ville han göra henne glad!
Onesimus var också från oromofolket och hade varit slav. Han blev kristen hos de svenska missionärerna och längtade efter att återvända till Oromia och dela evangeliet med sitt folk – de skulle få läsa Bibeln på sitt hjärtas språk! Det var då som Aster kom in i bilden. Hon var smart och hade en särskild gåva att skriva. Onesimus såg hennes talang och gav henne i uppdrag att skriva en Oromo-ordbok, som de använde för att översätta Nya testamentet. Hela Bibeln hade de översatt till oromiffa år 1899. Nu var de redo att flytta tillbaka till Oromia och dela evangeliet!
Men Oromia-området var stängt. Först fem år senare kom de och flera kristna vänner äntligen in till Wollega. De startade skolor som blev bland de första i hela Etiopien. Aster öppnade flickskolor i Nakamte med hjälp av svenska missionärer.
Det blev som kompisarna trodde, Aster gifte sig aldrig. Hon ägnade hela sitt liv åt att flickor skulle få utbildning och att evangelisera bland oromofolket.
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet