En av de som fått hjälp är Tewabech Bekele, 17 år. När hennes mamma gifte om sig fick hon inte bo kvar hemma utan skickades iväg till en restaurangverksamhet, där hon utsattes för övergrepp och tvingades arbeta under slavliknande förhållanden. Tewabech berättar hur hon långsamt bröts ned och förlorade respekten för sig själv och sin egen kropp. Men trots de vidriga omständigheterna tappade Tewabech aldrig sin tro på Gud. Hon bad att han skulle lyfta henne ur mörkret och för två månader sedan fick hon bönesvar, när hon fick flytta till Hope for Childrens center för unga tjejer: »New Life.«

– Jag vill inte att någon annan ska behöva leva det liv som jag har levt, säger Tewabech. Nu är hennes bön att hon ska få fortsätta gå i skolan och att hon ska kunna hjälpa andra tjejer som lever i samma utsatthet som hon själv har gjort. 

De som träffat Tewabech är EFS tre praktikanter Alma Åkesson, Veronika Axelsson och Wilma Hvirfvel, som alla är utsända till HCE i Etiopien.

– Att prata med ungdomarna och höra deras berättelser om liv i extrem fattigdom, utsatthet och prostitution har gjort väldigt starkt intryck på mig. Jag tänker på mitt eget liv i Sverige och inser vilken orättvis värld vi lever i. Det gör ont i hjärtat, säger Alma.

Två dagar i veckan arbetar praktikanterna på HCEs förskola och resten av veckan träffar de ungdomar och hjälper till på centret. Flera av dem som arbetar på HCE har själva vuxit upp på gatan och fått hjälp att resa sig ur olika svåra situationer. En av alla dessa, som sedan stannat kvar på HCE för att hjälpa andra, är Aweke Alemayehu.

Som barn levde Aweke ett hårt liv på gatan. Han var föräldralös och försökte försörja sig efter bästa förmåga, ända tills han mötte HCE och fick flytta in på pojkhemmet »Lighthouse«. Där fick han trygghet och ett sammanhang – och möjligheten att gå i skolan. Men han fick också möta Jesus.

– Tron förändrade mitt liv och jag fick känna mig hel igen. Jag vet hur mörkt livet kan vara, men jag har också sett hur Gud kan förvandla oss – och den glädjen vill jag nu sprida vidare till andra, berättar Aweke.

Efter avslutad grundskola fortsatte han studera på universitetet och idag arbetar han som projektkoordinator med ansvar för både »Lighthouse« och »New Life«. 

– Jag får arbeta med det som en gång räddade mitt eget liv, säger Aweke med ett leende. 

Han ser arbetet på HCE som en kallelse från Gud. Han vill inte glömma det han varit med om och det han fått.

– Gud har skapat oss för att möta varandra och hjälpa varandra. Det är så viktigt

att vi inte glömmer bort att vara givmilda och tacksamma över det vi har fått från Gud, säger Aweke.

Veronika och Wilma är överens om att det de kommer sakna mest från Etiopien (förutom maten och injeran!) är de goda kollegorna på HCE.

– Alla medarbetare är så välkomnande och trevliga. De hjälps åt och stöttar varandra, säger Veronika. 

– Och de brinner verkligen för barnen och ungdomarna på centret, fyller Wilma i.

Det personliga engagemanget i arbetsgruppen är det som inspirerat dem allra mest under praktiktiden. Trots att många situationer som de fått ta del av varit väldigt mörka, är de tacksamma över den tydliga skillnad som de ser att HCE gör bland utsatta barn och ungdomar i Etiopien och att EFS fått vara med och bära det arbetet, ända sedan starten 2001. 

Några av de svåraste berättelserna de fått ta del av handlar om barn som utnyttjats som arbetskraft. Barn som utlovats goda villkor och lön, men som sedan hålls inlåsta och varit tvungna att arbeta alla dygnets vakna timmar, ända tills deras kroppar inte orkat längre. En liten kille hade suttit i ett mörkt rum och vävt 16 timmar om dagen, innan han blev omhändertagen av HCE. Många av flickorna har också utnyttjats sexuellt, samtidigt som de tvingats slita hårt på tunga arbetsplatser, utan tillräcklig vila eller mat.

En anställd som arbetat länge med det uppsökande arbetet på HCE är Henok Wondimu Debela. Han menar att HCE måste göra allt de kan för att befria dessa barn.

– Det är vårt ansvar att rädda dessa ungdomar från de platser där de arbetar, annars riskerar vi deras liv, hävdar Henok.  

De barn som HCE lyckas rädda behöver ofta mycket hjälp för att komma på fötter igen. Det handlar såklart om samtal och psykosocialt stöd, men också om att skapa meningsfulla sammanhang, trygghet och sysselsättning. Vävning, sömnad, hårvård, matlagning och läderarbete är några av de yrkesinriktade kurser som HCE erbjuder ungdomarna på centret och många ungdomar lyckas också ta sig vidare och skaffa sig en inkomst med den utbildningen i bagaget.

– Att få se den förändringen – att ungdomar får ett bättre liv och en framtid – det är den bästa belöningen, säger Henok.

• Della
• Twittra