För några dagar har jag lämnat telefonen och e-posten åt sidan. Jag har rest till Västafrika för att medverka i en konferens och för att möta människor. Det är både nya och gamla kontakter, relationer som växer och djupnar. Jag står där med bröder och systrar i den världsvida kyrkan. Jag gläder mig över vad jag ser att Gud gör hos dem samtidigt som jag ser att det finns många utmaningar som ligger framför dem precis som det gör för oss.
När jag reste hemifrån skrev media om samtalen mellan United Öresundskyrkan i Malmö och EFS. En pingstförsamling som tillsammans under många år har gjort en teologisk resa och blivit Lutheraner. Nu söker de medlemskap i EFS. Frågorna till mig kom från olika håll och under ytan på en del av dem fanns en sorts tvivel på att detta är äkta. Vi är flera från EFS som under det senaste året mött både församlingen och dess ledarskap. Vi är samstämmiga i att det inte finns något tvivel om att de delar den Evangelisk lutherska bekännelsen.
Högt uppe i ett flygplan funderar jag över samtalen hemma i Sverige. Alla kyrkor och samfund vill samma sak. Vi vill dela berättelsen om Jesus, med nya människor och på nya platser. Men vi gör det utifrån att vi landar teologiskt olika i vissa frågor, vi gör viktningar och betoningar på det sätt som ligger i linje med den tradition vi står i. Vi landar alltså till viss del olika men vi står ändå tillsammans.
På min resa möter jag kristna som med risk för sina liv tror på Jesus. De möts i hemlighet, reglar dörrar och stänger fönster när lovsången ska sjungas och bibeltexten läsas. De är hotade men drivna. Drivna av en missionsiver för att denna världen ska få lära känna Jesus. Med mig på resan har jag en bok av Thomas Merton. Ett kapitel handlar om Guds vilja för mig. Jag stannar inför en mening, »Han behöver inte våra offer, han ber om vårt jag«.
Jesus ber oss om samma sak som han bad lärjungarna om. Lämna allt och följ mig. Jag tänker på alla dessa människor både hemma och borta. Överallt ser jag människor som inte bara gett ett tillfälligt offer till Gud utan som hängivet överlämnat sitt liv åt hans inflytande. Jag möter dem i Västafrika men också hemma i Svenska kyrkan, i EFS, i Pingströrelsen …
Kerstin Oderhem,
EFS missionsföreståndare
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet