Gymnasietiden hade hunnit till andra terminen när Michelle Larsson insåg att hon var gravid. Oron över vad andra skulle tycka gjorde att hon hoppade av stylistlinjen på Nicolaiskolan i Helsingborg.

– Jag var 17 år och gick i en klass med bara tjejer. Jag var rädd för att bli retad, att snacket skulle gå på skolan om »hon som är gravid«. Sen kände jag också någonstans att stylist inte var det jag ville bli, säger Michelle när hon ser tillbaka på beslutet.

Efter att ha blivit mamma läste hon till undersköterska på komvux och jobbade som det under några år.

– Men sen fick jag diskbråck. Under sjukskrivningen kände jag att det var dags att fixa gymnasiebetygen så att jag kunde komma in på högskolan och få ett jobb jag verkligen ville ha.

Michelle visste själv inte om att det gick att läsa in gymnasiet på Sundsgårdens folkhögskola (som är ansluten till EFS), men fick tipset av sin svägerska. Hon sökte till skolan utanför Helsingborg och kom in. Innan terminsstarten var 27-åringen nervös över att hon skulle vara betydligt äldre än alla andra i klassen, men upptäckte snart att det var en grupp med blandade åldrar och bakgrunder.

– Vi hade en väldigt fin samhörighet och jag fick med mig vänner för livet. Jag vågade vara sårbar och släppa in andra deltagare på ett helt annat sätt än jag hade gjort på gymnasiet. Jag behövde inte passa in, utan kunde vara mig själv.

Stämningen var familjär. Kom hon ledsen till skolan en dag såg både lärare och klasskompisar det, frågade hur hon mådde och peppade henne. Michelle beskriver att hennes självförtroende var väldigt dåligt när hon började på Sundsgården.

– Jag har haft en ganska stökig uppväxt, och att jag blev mamma tidigt gjorde att jag snabbt kom in i tankarna att det aldrig kommer bli något av mig. Jag kommer fastna på ett arbete där jag inte trivs och har en låg lön. Tji fick jag.

Tiden på folkhögskolan förändrade hennes syn på sig själv markant.

– Att gå på Sundsgården och känna att det gick bra ökade mitt självförtroende enormt. Det jag lämnade in var lärarna nöjda med, de gav mig beröm, lyfte mig och utmanade mig. Jag lärde mig så mycket mer än om jag hade fått samma information som 17-åring på gymnasiet. Det landade på ett annat sätt.

Även matte, det ämne hon hade svårast för, blev begripligt tack vare läraren.

– Lärarna på Sundsgården var fantastiska och vår mattelärare Bengt vill jag verkligen hylla. På gymnasiet visade lärarna rätt tydligt att det blev jobbigt för dem om man inte fattade. Bengt förstod att vi tyckte matte var jobbigt, men han löste det så mycket bättre och förklarade det på ett pedagogiskt sätt.

I takt med att Michelle fick beröm och uppmuntran av lärarna ökade självförtroendet och hon kände en vilja att utmana sig själv. Hon tackade ja till att hålla föredrag och ställa upp på redovisningar, trots att hon skakade som ett asplöv, ville kräkas och knappt kände sina ben första gången.

– Men efteråt kände jag: »Wow, jag klarade ju detta!« Det var något i mig själv som började brinna där. I dag har jag mer självförtroende och inser att det jag ger mig på, det klarar jag.

Nu pluggar hon till sjuksköterska i Kristianstad med en dröm om att bli barnmorska, och ser ljust på framtiden.

– Tiden på Sundsgården var en av de bästa i mitt liv och den betydde och förändrade väldigt mycket för mig. Det var verkligen en andra chans som jag är så tacksam över Jag rekommenderar alla som inte har gått färdigt gymnasiet att söka dit.

• Della
• Twittra