I Mansourieh, i utkanterna av Libanons huvudstad Beirut, ligger Arab Baptist Theological Seminary (ABTS) där Institutet för Mellanösternstudier (IMES) huserar. Dess mål är att skapa en positiv transformering i tanke och praktik mellan kristna och muslimer. Målet kanske ter sig vara svårt att uppnå med tanke på IS (Islamiska Staten) och andra radikala islamistgruppers förföljelse av religiösa minoriteter i Mellanöstern och Nordafrika.

– Jag gillar inte begreppet ”kristen minoritet”. IS och andra grupper som vill köra sin religion i halsen på andra är en ”minoritet”. ”Majoriteten” i Mellanöstern utgörs av kristna och muslimer som lever tillsammans efter religionens budskap om kärlek, fred, samexistens och tolerans. Det är denna majoritetsreligion som jag tillhör, ingen kristen minoritet, säger professor Martin Accad, chef på IMES.

Under historiens lopp har kristendomen i Mellanöstern och Nordafrika mist alltmer mark.

– Många kristna samfund har försvunnit i länder som Iran, Syrien, Egypten och nu även i Mosul, de assyrisk-kristnas och kaldéernas huvudort i Irak. Det är denna typ av kristendom som drabbas i Mellanöstern, men jag tror att det är Gud som handlar på ett nytt sätt. Alltfler muslimer inser vem Jesus är och blir hans lärjungar. Detta är ett faktum, även i Libanon, säger Martin.

Martin menar att när grupper som IS begår avskyvärda handlingar i Islams namn söker en del muslimer efter något nytt. Han exemplifierar med konverteringar bland iranska muslimer efter den islamiska revolutionen i Iran 1979 och bland berber under inbördeskriget mellan islamistgrupper och regeringen i Algeriet på 1990-talet.

– Jag tror att vi bevittnar vad som beskrivs i Apostlagärningarna. I dag har Jesus fler följeslagare med icke-kristen bakgrund än med kristen bakgrund i Mellanöstern och Nordafrika. Denna utveckling har skett under de senaste 30 åren, säger Martin.

Han hävdar att hans påstående är baserat på fakta och studier.

– Denna utveckling beror främst på att det är Guds verk, men även på politisk oro, globalisering och medier. I dag har sociala medier rivit ned alla murar, säger Martin.

Han betonar att det inte handlar om någon masskonvertering till kristendomen, men att alltfler upptäcker och tar åt sig Jesus kärlek.

– Jag ser inte världen som en strid mellan religioner och vill inte vara en del av en sådan värld, men jag vill att människor ska ta del av Jesus kärlek, andlighet och lära. På IMES försöker vi inte vinna konvertiteter från en religion till en annan. Vårt fokus ligger på Jesus – inte kristendomen – och att transformera Jesus kraft. Kristendomen må mista mark i Mellanöstern, men jag tror att Jesus omvänder alltfler här oavsett deras religion, säger Martin.

Sedan 2004 anordnar IMES årligen seminarier med olika teman. Bland IMES program och kurser finns bland annat ett religionsmasterprogram. Man har även ungdomsprogram.

– Det sammanför unga människor med olika religioner – shiiter, sunnimuslimer, maroniter med flera – som pratar om sin tro. Men vi har stränga regler om samtalen. De ska inte försöka konvertera varandra. De ska lära av varandra, säger Martin.

I Libanon, som har 18 olika kristna och muslimska samfund, håller man på att skapa ett nätverk av kyrkor och moskéer.

– Kärngruppen i nätverket är religiösa ledare från olika sekter i Libanon som tillsammans ska organisera besök i moskéer på fredagar och i kyrkor på söndagar. Det blir ett nätverk som arbetar med interreligiös ”förståelse av kärlek” som varumärke. Projektet är på gräsrotsnivå, inte på akademisk nivå och symbolen kommer att vara en ”bro”, säger Martin.

Med en schweizisk mamma och en libanesisk pappa ser även Martin sig som en bro mellan två kulturer. På IMES hemsida presenterar han sig som ett språkrör som förklarar komplexiteten i arabvärlden/Mellanöstern för västerlänningar och vice versa.

– De största missförstånden mellan väst och Mellanöstern beror på brist på interaktion. Vi känner inte och förstår inte varandra. Det leder till fördomar som lätt blir konflikter. Konflikterna blir ett självändamål, säger han.

Detta är något han menar att vi i Europa bör ha i åtanke när hundratusentals muslimska flyktingar från framförallt Syrien söker sig hit.

– Det är förståeligt att en del i Europa känner viss oro. Attacken mot World Trade Center den 11 september 2001 och 7/7-bombningarna i London 2005 utfördes av personer som var en del av det europeiska samhället, säger Martin.

Han betonar dock att flyktingarna från Syrien inte söker sig till Europa av ekonomiska skäl eller för att sprida sunnitisk islam.

– Det är framförallt sunnimuslimska flyktingar som flyr undan andra sunnimuslimers terror.

De vandrar över Alperna och drunknar i Medelhavet – de riskerar sina liv för att komma till Europa. Det kommer de att fortsätta att göra. Frågan är inte hur flyktingströmmen kan stoppas utan vad vi kan göra för att leva tillsammans på bästa sätt, säger Martin.

Martin säger att han gläds åt att européer välkomnar flyktingar på tågstationer och öppnar upp sina hem för dem.

– Men det finns även européer som demonstrerar mot flyktingarna. Denna rädsla och oro går inte att bygga vidare på, men en positiv attityd är ett bra fundament inför framtiden. De som välkomnas med öppna armar kommer aldrig att låta sig rekryteras av grupper som IS i framtiden, hävdar Martin.

Många flyktingar lider av trauman efter sina upplevelser. Martin menar att här kan kyrkorna i Europa spela en viktig roll.

– De kan bidra med själslig vård. I Europa är det tabu att prata om religion, men jag lovar att nästan alla syrier vill prata om religion eftersom vi gör det hela tiden i Mellanöstern. Istället för att dra sig undan borde kyrkorna i Europa prata med flyktingar som behöver själavård om den helige Andes bot och att Gud hjälper oss. De ska inte vara rädda för att prata med muslimer om detta, säger han.

Jorden tillhör Gud och därmed är alla människor flyktingar eller migranter, menar Martin.

Argument om att den syriska flyktingströmmen till Europa riskerar att förstöra den kristna kulturen har Martin inget till övers för.

– Det är fel att prata om en kristen kultur. När kristendomen kom omvandlade den kulturer som redan existerade. Även om kristna har samma kärnvärderingar, som till exempel att älska sin nästa, går det inte att påstå att det finns en gemensam kristen kultur, säger Martin.

Farhågor om att Europa snart kommer att lyda under Sharia-lagar skakar han också på huvudet åt. Sharia är ett begrepp som avser texter i religiösa urkunder vilka ligger till grund för islamsk rätt. Tolkningarna (fiqh) av sharia är oräkneliga. Det finns med andra ord ingen universell islamsk lag.

– Varken kristna som skriker ”nej till sharia” eller muslimer som skriker ”ja till sharia” vet vad de pratar om, säger han.

I Libanon ligger all familjelagstiftning i händerna på de olika kristna och muslimska samfundens religiösa domstolar.

– Vi har alltså sharia-domstolar, men ingen av dem hugger av huvuden eller händer på folk, säger Martin.

Mycket av det som västerlänningar tillskriver, eller ser som konsekvenser av Islam, är i själva verket är kulturella yttringar som delas av såväl muslimer som kristna i Mellanöstern, menar Martin.

– Folk i Mellanöstern är mycket religiösa. I Libanon kan man fängslas om man smädar religion. Böcker eller tidningar som gör det förbjuds. Nyligen blev kristna i Libanon ursinniga på en kristen libanesisk kille som smädade Jesus på YouTube. Hade den killen haft en ambassad hade den med största sannolikhet bränts ned, säger Martin.

Han syftar på protesterna runtom i Mellanöstern efter Jyllands-Postens publicering av Muhammedkarikatyrerna 2005 då bland annat den danska ambassaden i Beirut sattes i brand.

– Reaktionen handlade inte om religiösa skillnader, utan om kulturella. De danska karikatyrtecknarna är minst lika konservativa som radikala muslimer, men deras värderingar skiljer sig åt. I Danmark är grundvärderingen att få uttrycka sig som man vill. Yttrande- och uttrycksfriheten har blivit en avgud som vissa är beredda att döda för, säger Martin.

Inom Islam är profeten Muhammed okränkbar.

– Dessa olika grundvärderingar är kärnan i konflikten. Om båda sidor kunde inse detta skulle de kunna ingå en social pakt av respekt, det vill säga ”om inte du kränker det jag håller heligt så kränker inte jag vad du håller heligt”, avslutar Martin.

• Della
• Twittra