För några år sedan gjordes en undersökning bland amerikaner vilka typer av grannar man ville ha. En av de saker som kom fram var att majoriteten av de tillfrågade inte vill ha en »born-again Christian« (född på nytt kristen/väckelsekristen) till granne.

Väckelsekristna – »born-again«-kristna – omnämns ofta i media i mindre smickrande sammanhang. Under coronapandemin har det bland annat handlat om motståndet mot vaccin. Vid beskrivningar av extrema sektliknande kristna grupper – sådana som media älskar att berätta om – dyker termen »väckelsekristendom« ofta upp. När kristna rollgestalter porträtteras i TV-kanalernas och streamingutbudets deckarserier framställs de ofta på ett mindre sympatiskt sätt, inte sällan som medlemmar i någon skruvad väckelsekristen sekt. Nej – väckelsekristendom har det inte lätt i dagens medielandskap! Just därför är det värt att reflektera över vad »född på nytt« egentligen står för eller borde stå för. Begreppet har nämligen spelat en viktig roll både i frikyrkan och i väckelserörelser inom Svenska kyrkan som exempelvis EFS. 

Schablonbilden som vi i dag lätt kan få är att en person som beskriver sig som »född på nytt« är en naiv, oftast outbildad, känslosam och obalanserad person, kanske med trasslig bakgrund och som just därför behövt en radikal upplevelse för att kunna få ordning på sitt liv. I förlängningen av schablonbilden får vi två sorters kristna: vanliga normala kristna och lite extremare kristna. De senare säger gärna att de är födda på nytt.

Vad är det att vara »född på nytt« enligt Bibeln? Om vi går till den bibliska bakgrunden till uttrycket »född på nytt« är Johannesevangeliet en lämplig startpunkt. Redan i första kapitlet tas frågan upp: »Men åt dem som tog emot honom [Jesus] gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud (Joh 1:12–13).«

Även om termen »född på nytt« inte används ordagrant här så är saken tydlig. Det radikala påståendet Johannes gör är att det är samma sak som att tro på Jesus. Med andra ord går det inte att vara kristen utan att vara född på nytt. Temat dyker åter upp i kapitel tre, när Jesus möter Nikodemos. Vi får veta att Nikodemos är farisé och medlem av judarnas råd. Det betydde att han var en ansedd välutbildad (troligen) äldre herre, vars liv kännetecknades av att han noggrant följde både etiska och religiösa bud. Utifrån detta kan vi dra slutsatsen att han med all sannolikhet uppfattades som balanserad och stabil. Med andra ord var Nikodemos som person raka motsatsen till schablonbilden vi kan ha av vem som behöver födas på nytt. Till honom säger Jesus: »Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike« (Joh 3:3). Även Nikodemos, som alltså var en högutbildad religiös praktmänniska, behövde bli född på nytt. Jesu tal om att bli född på nytt blir därmed en utmaning till tanken att det är en människas egen godhet, religiositet eller etik som gör att hon passar in i Guds rike.

»Född på nytt« är i Johannesevangeliet en synonym till att vara en kristen, en som tillhör Jesus. Vägen till det är inte att bli en bättre människa. Då hade den gode och välrenommerade Nikodemos bara behövt lite uppmuntran att fortsätta på den väg han redan var inne på – att leva så bra som möjligt – i stället för den radikala utmaning som den Jesus ger. Nej, det handlar om att bli en ny människa! Vi får av Jesus i sammanhanget veta att det är den helige Ande som föder på nytt: »Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike« (Joh 3:5). Jesus antyder här även dopet som en plats där människan föds på nytt. 

Även i Första Petrusbrevet ses det som en självklarhet att en kristen är en som är född på nytt. Här bygger brevets maning till mottagarna att leva ett helgjutet kristet liv på att de är födda på nytt: »Ni är ju födda på nytt, inte ur en förgänglig sådd utan ur en oförgänglig, Guds levande och bestående ord« (1 Petr 1:23). Vi får här även veta att det är Guds ord som föder en människa på nytt. 

I luthersk dogmatik har man sammanfört dessa utsagor genom att tala om att Guds verk sker när Anden verkar genom Guds ord, vilket i enlighet med Bibelns löften kan ske både i förkunnelsen och i dopet.

Hur märks det då att vi blivit födda på nytt? När Carl Olof Rosenius på 1800-talet genom sina artiklar i tidningen Pietisten sammanfattade vad Bibeln lärde i den frågan, räknade han upp ett antal kännetecken. I en artikel skriver Rosenius om vad som händer när en människa fått upp ögonen för evangeliet: »Då blir hon som förvandlad. Hon känner sig fri och lättad, som om en sten fallit från hennes hjärta. Hon blir glad och lycklig. Hon bekänner Kristus och talar om honom… Det hon tidigare glatt sig åt, räknar hon nu som en ren förlust jämfört med detta att ha fått lära känna Kristus (Fil 3:8). Nu är det med villigt hjärta hon gör goda gärningar, nu älskar hon dem som hör Herren till, nu lider hon gärna något för Jesu skull.«

Samtidigt noterar Rosenius att tron hela tiden prövas. Det gör att dessa kännetecken inte alls alltid är synliga. Den kristne märker att hon inte ber rätt, inte älskar rätt, inte ångrar sig som hon borde och så vidare. Till sist blir enligt Rosenius det viktigaste inte de osäkra kännetecken på Andens verk som kan finnas i henne själv, utan vad Kristus gjort för henne. Därmed blir det viktigaste kännetecknet på den som är född på nytt att hon vänder sig till Jesus, vill tro och förtrösta på honom. Sådant kan bara den helige Ande skapa.

Ibland sammankopplas detta med att vara född på nytt med en stark daterbar andlig upplevelse, något som Gud ger vissa människor i anslutning till att de blir kristna. Det kan dock lika gärna ske på ett stilla knappt märkbart sätt, genom att den som blivit kristen blir varse att nu tror hon på Jesus och vill tillhöra honom, även om hon inte riktigt vet tidpunkten när tron smög sig in i hennes liv. Det kan också ske efter en andlig kamp, eller så kan det vara som det varit för mig: jag döptes mindre än en vecka gammal och kan aldrig påminna mig om att jag inte trott på Jesus, även om det funnits perioder med olika typer av starka tvivel. Lika lite som jag minns min fysiska födelse minns jag min andliga födelse. Båda är ändå lika verkliga för mig nu.

Till sist, de olika sätt som finns att tala om vad som kännetecknar kristen har var och en sina poänger. Talet om att bli född på nytt bidrar med att lyfta fram hur det kristna livet i en människa är något som Gud själv skapar. Det är en gåva. Det påminner oss också om att det är en levande relation, som inte enbart handlar om att Gud genom Kristus gjort något för oss utan även om att den helige Ande arbetar i oss.

Det är dags för hela kristenheten att åter lägga beslag på talet om att vara född på nytt. Det är inte något för bara en viss typ av människor – det är för alla! Det är att vara kristen och tillhöra Kristus. 

Därför är frågan till var och en av oss: Är du född på nytt? 

• Della
• Twittra