En flerårig, komplicerad process ledde fram till en ursäkt från Svenska kyrkan till samerna i Uppsala domkyrka. Under högtidsgudstjänsten vid kyrkomötets öppnande föll ärkebiskop Antje Jackelén ned på knä när ursäkten till det samiska folket framfördes. Representanter ur det samiska folket och det samiska rådet i Svenska kyrkan var på plats och mottog ursäkten. Ursäkten har i efterhand väckt olika reaktioner.

– Inför gudstjänsten kände jag såklart en anspänning och tyngd. En sådan ursäkt sker aldrig lättvindigt. Självklart behöver ursäkten kläs i ord, men den måste också följas av handling, säger ärkebiskop Antje Jackelén till Budbäraren.

Redan på 1990-talet togs de första stegen mot att starta en sannings- och försoningsprocess som började med att utreda vilka övergrepp som kyrkan utsatt det samiska folket för. Under 2010-talet har kyrkan fortsatt att dokumentera sin delaktighet i historiska övergrepp som resulterat i bland annat vitboken och nomadskoleboken. Hösten 2019 framförde Ingrid Inga, då ordförande för Samiska rådet i Svenska kyrkan, till kyrkostyrelsen att det nu ansågs vara rätt tidpunkt att förbereda en offentlig ursäkt.

– Det som skedde var historiskt, inte bara för det samiska folket, men också för Svenska kyrkan. Att ärkebiskopen knäböjande ber om ursäkt är väldigt starkt, säger Ingrid, som medverkade under högtidsgudstjänsten och tycker att responsen i efterhand varit mestadels positiv. 

Svenska kyrkan har varit delaktig i det förtryck och rasism som präglat samhällets agerande gentemot samerna. Under 1600-talet tvångskristnades samerna, och under 1900-talet var kyrkan med och ansvarade för nomadskolorna som skilde barn från föräldrar och gjorde åtskillnad på samer och ortsbefolkning. Detta baserades på den rasistiska ideologin som genomsyrade politiken med mottot: »Lapp ska vara lapp«. Prästerna verkade både som andliga ledare och statliga representanter när de deltog i kränkande fysiska undersökningar av samerna utifrån en rasbiologisk synpunkt, samt pekade ut var samiska kvarlevor var begravda för vidare undersökningar av skeletten. 

– Vi lever i Jesu efterföljd och han kallas med rätta Försonaren. Att visa trohet till Jesu budskap innebär att vi också måste söka försoning mellan människor. Kyrkan har vållat splittring bland samerna och vi vill nu verka för försoning, säger Antje Jackelén.  

Ola Bergdahl, som själv är same och verksam inom EFS Nord-Sápmi, är tacksam över att kyrkan har bett om ursäkt, men anser att arbetet inför ursäkten missat essentiella delar av historien. De väckelserörelser med lutherska rötter, som verkade samtidigt med Svenska kyrkan, bejakade och främjade samernas rättigheter. Bärarna av evangeliet har kommit med ett människovärde, men också med ett förtryck, och det är viktigt att båda sidorna kommer i ljuset enligt Ola.

– Lapska missionens vänner bedrev den samiska skolan utifrån Svenska missionssällskapet på en kristen människosyn och ville att samerna skulle ha den bästa utbildningen för att kunna strida för sina rättigheter och försvara sig inför domstolar och myndigheter. När Svenska kyrkan tog över samernas utbildning med nomadskolorna formades utbildningen utifrån en samtida rasbiologisk ideologi, där samerna sågs som en lägre stående ras och gavs en sämre utbildning. Att kyrkan verkat kolonialt och rasistiskt stämmer, men inte enbart. Det beror på vilken del av lutherska tron i vårt land som man väljer att lyfta fram, säger han.

– Det stämmer förstås att kyrkan också har medverkat till goda saker, som till exempel en hög läskunnighet bland både flickor och pojkar. Men det uppväger inte allt det som ligger till grund för den ursäkt vi nu har framfört, säger Antje Jackelén.

Med ursäkten följer åtta åtaganden i försoningsarbetet som Svenska kyrkan kommer att arbeta med under en tioårsperiod. Ett av dessa är att »synliggöra samisk andlighet, teologi och kyrklig tradition inom Svenska kyrkan«. Ola Bergdahl funderar på vad det egentligen betyder att lyfta samisk andlighet inom kyrkan, för att liksom rätta till det som gjorts fel historiskt.

– I början av 1900-talet var en majoritet av samerna laestadianer, men kyrkan var med och drev idén om att samerna skulle tillbaka till sitt så kallade »rätta element« baserat på en naturtro. Ärkebiskopen Nathan Söderblom välsignade detta 1914 och stöttade utvecklingen av nomadskolorna. Vad betyder det då att Svenska kyrkan ska bejaka samisk andlighet, frågar han sig och fortsätter: 

– Ska samerna återigen tillbaka till sina lutherska rötter inom laestadianismen eller till den andlighet som man menade var deras »rätta element«? Att prata om samisk andlighet och att den ska beaktas är att blanda äpplen och päron i min mening, för det framkommer inte tydligt vad det handlar om. Om inte den positiva aspekten av laestadianismen bland samer syns i kyrkans kartläggning inför ursäkten, tappar man ett oerhört viktigt perspektiv av samisk andlighet.

Ingrid Inga är positiv till att samisk andlighet är något som kyrkan nu fokuserar på att lyfta. Hon menar att det inte finns någon motsättning mellan den kristna tron och den samiska andligheten. 

– För mig är samisk andlighet ett förhållningssätt till djur, natur och vår omvärld. Att visa tacksamhet för de gåvor som jorden bringar, och att vara ödmjuk och tacksam. Samisk andlighet och kristen tro är två sidor av samma mynt, menar hon.

Antje Jackelén önskar att ursäkten kan ge ringar på vattnet både i Sverige och internationellt när det kommer till urfolksfrågor. 

– Vi önskar att det här ger skjuts åt svenska statens sannings- och försoningsprocess och stärker urfolksfrågor internationellt. Vi är tacksamma över att internationella vittnen medverkade i gudstjänsten. Jag hoppas att vi allt mer kommer kunna mötas i ögonhöjd med samerna och bygga ett äkta förtroende.

• Della
• Twittra