Budbäraren träffar Stefan och Christina Holmström hemma i deras hus några stenkast från EFS rikskansli. Det är en strålande dag, och när jag kommer får Stefan avbryta sina trädgårdsbestyr. Vi slår oss ner på uteplatsen och börjar prata om hur det första året som pensionär har varit.   

– Det har varit en väldigt stor omställning för mig. Att vara missionsföreståndare är ett tungt ansvar och ett åtagande som jag fått leva med i stort sett hela tiden. Så på ett sätt har det varit skönt att få släppa taget, vila och bara vara. Samtidigt gäller det ju att hitta en ny rytm i livet och där känner jag mig inte riktigt klar än, säger Stefan. 

Frun Christina, som gick i pension ett år tidigare än Stefan, vittnar om en trött make under den första hösten. 

– Han var trött ända fram till jul, men det är ju ingenting konstigt med det. Stefans jobb tog ju väldigt mycket fokus under all vaken tid. Nu har vi mycket mer tid för varandra, vilket vi båda är tacksamma över. Efter 40 års äktenskap är det egentligen först nu som vi äter middag ihop nästan varje dag, säger hon.

Efter en lågintensiv höst fanns till slut krafter för en nytt åtagande för EFS räkning. 

Vid intervjutillfället är paret nyligen hemkomna från en sju veckor lång volontärperiod i Tanzania. 

– Några år innan Stefan slutade kom EFS med idén att skicka ut seniorvolontärer. Erik Johansson (EFS internationella missionssekreterare) sådde några frön hos oss med jämna mellanrum och på den vägen är det, säger Christina. 

– Det kändes roligt och naturligt att tacka ja. Att åka iväg som seniorvolontär är ett bra sätt att fortsätta att engagera sig och vara delaktig i EFS arbete. Det var snö kvar när vi åkte, och sedan kom vi tillbaka lagom till sommaren, säger Stefan med ett stort leende.  

Själva arbetsinsatsen under dessa veckor bestod i huvudsak av att besöka olika verksamheter och fortsätta att uppmuntra och stärka det arbete som EFS gör i regionen. En avstickare till Kenya hanns också med där de besökte en bibelskola. 

– Det var skönt att få vara borta en längre tid. Om vi bara hade rest en vecka, så blir det nästan automatiskt att man räknar ner till sista dagen. Nu hann vi verkligen landa i livet där, och det är en stark upplevelse. Luften, atmosfärerna, tygerna, trafikpoliserna och allt det andra skapar en särskild miljö. Sedan finns det ett andligt liv där som gör en glad och fyller på med kraft, säger Christina. 

Tanzania är parets andra hemland då de bodde där och arbetade som missionärer mellan 1983 och 1991. De åkte ut tillsammans med sina två första barn Andreas (då 3 år) och David (1,5 år) och fick sedan barn tre och fyra, Rakel och Markus, i Tanzania. Och det var faktiskt också i Tanzania som Stefan och Christina träffades för första gången under en resa med Lötenkyrkans ungdomsgrupp år 1977. 

– På den tiden var det fortfarande ovanligt att man åkte kors och tvärs över världen. Men jag är glad att vi båda kom iväg för den resan kom att bli början på mycket, skrattar Stefan. 

När de nu kommit hem till Sverige igen vill de gärna uppmuntra fler att komma iväg som seniorvolontärer. Det är också mycket troligt att de själva ger sig iväg på fler liknande resor.

– EFS vill gärna skicka oss igen. Vi hoppas också att fler tar chansen och inser att de har något värdefullt att ge samtidigt som man får så mycket tillbaka. Det är ett äventyr och en chans att få lära sig många nya saker. Och för dem som redan varit ute som missionärer är det en god chans att få återuppleva och återkoppla, säger Christina. 

Hösten närmar sig och detta är första sommaren på väldigt länge som Stefan inte behöver känna att han måste ladda upp för en ny intensiv arbetsinsats. Mer tid att vara utomhus, fler sovmorgnar och mer kvalitetstid med de åtta barnbarnen är tre stora fördelar med pensionärslivet. 

– Att kunna träffa våra barnbarn oftare har varit helt fantastiskt. Det betyder jättemycket för mig att nu kunna dela det tillsammans med Christina, säger han.

Som pensionär har Stefan också haft tid att inleda arbetet med sin första bok som är avsedd för evangelistutbildningen TEE (Theological Education by Extension). En bok som på grundnivå ska handla om den helige Ande.  

– Sedan tidigare finns läroböcker om Gud fadern och sonen Jesus, men det har inte funnits någon motsvarighet när det gäller den tredje trosartikeln och den helige Ande. Det känns stimulerande att få fördjupa mig i teologin och det är en viktig bok att få fram. Spännvidden i kyrkan är stor i denna fråga och det finns många frågor och utmaningar kring detta, säger han. 

När vi ändå är inne på utmaningar passar jag på att fråga om vilka utmaningar han ser för EFS i framtiden.

– Det finns många spännande utmaningar för EFS. Vi har för det första en intressant och spännande position då vi är i Svenska kyrkan men också har gemensamma rötter med frikyrkorna. I och med att vi gränsar mot olika sammanhang kan vi vara en föreningspunkt. Själva relationen med Svenska kyrkan är också i sig en utmaning. På vissa håll finns självklara, goda relationer, medan det på andra håll är mer ansträngt, säger han.

– Att bibehålla medlemmar och så klart även försöka bli fler är också en stor utmaning. EFS måste ha en viss volym för att ha resurser att påverka. Så enkelt är det, och det är en utmaning i en tid där människor ibland tenderar att vara mindre trogna sitt kristna sammanhang. Samtidigt är det viktigt att vi lyckas med att hantera den bredd som finns karismatiskt, kyrkligt och i viss mån även teologiskt. Gud möter oss på så olika sätt, och det måste vi vara öppna för. 

I samtalet om rörelsens utmaningar återvänder Stefan ofta till att lägga framtiden i Guds händer.  

– EFS för mig är en välgörande kombination av evangeliskt centrum för nåd och utmanande missionslärjungaskap. Det är jag övertygad om att Gud tycker om och välsignar. Vi ska vara trogna vår kallelse och vår vision och lita på att Gud leder oss på sina vägar.

• Della
• Twittra