I höst har den andra säsongen av serien Tro, hopp och kärlek visats på SVT. Ett program som för ett år sedan bjöd tittarna på starten av, de numera makarna, David och Anna-Klara Castors gemensamma vandring. De förlovade sig vid årsskiftet och den 28 maj i år ringde bröllopsklockorna. Att tron, hoppet och kärleken finns kvar går det inte ta miste på, men hur har de byggt sin relation, efter en sådan speciell start, och i offentlighetens ljus?
– Jag är lite förvånad, men vi blir fortfarande igenkända, särskilt i kyrkliga sammanhang, men det är bara vissa stunder som vi är i rampljuset. Det är inte där vi bygger vår relation i första hand, säger David.
– Det är helt fantastiskt med alla som är så glada för vår skull och vi har det väldigt bra. Samtidigt har tanken på om vi behöver hålla upp ett sken av ett fantastiskt äktenskap varit något vi pratat om. Vi är verkligen lyckliga, men det är viktigt att vår relation inte blir för någon annans skull, säger Anna-Klara.
Trots att det kan råda delade meningar om huruvida en präst ska dejta via teve eller inte var detta ett format som passade David och Anna-Klara perfekt.
– Syftet var klart, ingen behövde gå som katten kring het gröt och fundera, utan vi var där för att se om det kunde uppstå tycke, säger David.
För dem har inte kyrkan varit den enklaste platsen att dejta på och frågan är om SVT behövs för att hjälpa kristna på traven.
– Haha, varför inte? Min erfarenhet är att det blir stort fokus på familjebildning inom kyrkan, att leva tillsammans med någon ses ofta som den största lyckan, vilket jag tror kan såra människor, säger Anna-Klara.
I hennes sammanhang har hon upplevt en åldersfixering där många rusat in i relationer tidigt.
– Jag har inte varit färdig, det finns mycket som jag är glad för att jag hunnit gå igenom och bearbeta själv innan jag gått in i en relation, säger hon.
För David har det varit annorlunda. Med prästyrket kommer ett särskilt ansvar som begränsat hans möjligheter att träffa någon.
– Jag kan inte börja flörta i prästskjortan eller försöka inleda en relation vid kyrkkaffet, då är jag i min yrkesroll. Viljan att dessutom hitta någon som jag kan dela min tro med har begränsat urvalet ytterligare, säger David.
Under inspelningsperioden lade David stor vikt vid att få presentera prästyrket, särskilt när det kom att handla om bemötande och människosyn.
– Jag vill möta alla med respekt oavsett om det är någon jag fattat tycke för eller inte. Att då som präst aktivt välja bort någon kändes inte bra. Samtidigt handlar parbildning precis om det, genom att välja någon väljs automatiskt alla andra bort, säger han.
Reaktionerna som paret fått efter programmet har varit väldigt positiva. Utöver lyckönskningar är det många som uppskattar hur David och Anna-Klara delat med sig av sin tro på Jesus. Drivkraften att vara med i teve var för dem båda att stå upp för det kristna budskapet. De vill inspirera till att låta tron påverka, såväl i val av livspartner som hur man sedan har ett samliv tillsammans.
– Om det är värt att skriva och tacka för det lilla vi delade, då är vi svältfödda på kristna infallsvinklar inom våra rikstäckande media tänker jag, säger David.
De är delvis besvikna på att samtalen om tro inte fick mer utrymme, samtidigt som de gläds åt möjligheten att få väcka samtal om tro runtom i Sverige.
– Visst, vi tror inte att något vi sagt eller gjort i programmet har fått någon att ta emot Jesus som sin frälsare men det blir ett verktyg för tron. För många har det väckt nya samtalsämnen på jobbet. Programmet är en helt ny arena att prata tro på, med en miljon tittare, hur många präster har det en vanlig söndag? säger Anna-Klara.
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet