Femtio år efter att Lausannedeklarationen skrevs har EFS styrelse nu beslutat att ställa sig bakom deklarationens punkter. Den kan beskrivas som ett ställningstagande för kristen mission, i 15 punkter. Agne Nordlander, tidigare rektor vid Johannelunds teologiska högskola och missionär i Etiopien, var med vid framtagandet i Schweiz. Enligt honom togs deklarationen fram som en reaktion mot den ökande bibelkritiken efter andra världskriget, och en påminnelse om vikten av att bevara den klassiska kristna läran.
– Vi ville framhålla att Bibeln är Guds ord och ofelbar i att berätta om vad frälsningen är, vem Jesus är och samtidigt kunna hålla en god samtalston till den moderna människan. Det går att vara trogen Bibeln – och nå nya människor.
På 60-talet reste Agne runt som skolevangelist med förbundet SESG (Sveriges evangeliska student- och gymnasiströrelse, idag Credo) och upplevde en hård och tryckt stämning. Det var svårt att nå ut och tonen var polariserande. En gång när han skulle tala i Helsingborg fick han avbryta mötet då det blev upplopp.
– Så var samhället då – tuffa tag. I efterhand förstår jag inte hur jag orkade eller vågade, men jag kände mig ledd av den helige Ande. Det var liknande tongångar i andra länder och många anpassade budskapet efter det. Man hade en tendens att tona ned Guds heliga dom, och ska jag uttrycka mig vulgärt blev Gud som en trevlig farbror i många sammanhang.
– Vi såg en risk för att kärnan i det kristna budskapet skulle gå förlorad. Lausannedeklarationen blev ett andligt uppvaknande som samlade konservativa teologer från hela världen.
Agne blev »kommenderad« av Torsten Josephsson, som ledde SESG, att åka och delta i konferensen. Den initierades av baptistpastorn Billy Graham och samlade över 2 000 protestantiska kyrkoledare från 150 länder för att betona Bibelns auktoritet, vikten av personlig omvändelse och missionens centrala roll i kristendomen. Lausannedeklarationen ses idag av många evangelikala som ett av de mest betydelsefulla dokument som skrivits i modern kyrkohistoria.
– Jag minns särskilt när jag stod och lyssnade på den anglikanske prästen John Stott, som var en ledargestalt under konferensen och även var en av huvudförfattarna till deklarationen. När jag vände mig om för att se vem som stod bredvid mig var det Billy Graham. Det var en omedelbar samhörighetskänsla. Jag imponerades över hur ödmjuk Billy var, han behövde inte hyllas på något sätt och han lät John leda konferensen. Han var definitivt en gudsman.
Lausannerörelsen har sedan dess haft en djupgående påverkan på kristet liv, särskilt i Afrika och Asien. Sedan den första samlingen 1974 har tre Lausannemöten ägt rum och ett fjärde pågår i Sydkorea mellan den 22–28 september. Mia Ström, chef för Sverigeavdelningen på EFS rikskansli, medverkar på mötet i Sydkorea. Läs mer om det på sida 56. EFS stöd för deklarationen har, enligt Agne, stärkt kyrkans teologiska grund i en tid av stora förändringar.
– Jag är mycket glad att EFS idag står bakom Lausannedeklarationens punkter. Jag ser återigen hur det formas en teologi som är fjärran från klassisk evangelisk – den behöver återupprättas. Deklarationen hjälper oss att navigera i en ny, komplex värld.
Agne har undervisat 1 000 blivande präster under sin livstid, 600 i Sverige och 400 i Etiopien. Många han samtalade med höll med honom i hans försvar av Lausannedeklarationen, men han kan se att den allmänna trenden idag går åt ett annat håll där man förnekar tron på Guds dom.
–Den unga generationen behöver förstå allvaret i att kunna gå evigt förlorad och upptäcka Guds helighet i dess olika dimensioner. Det är Guds obegripliga kärlek i Jesu försoning när han dör för att ta domen över våra liv på sig.
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet