Fredag kväll i Cupolen, Linköping. Det intensiva, glada och ljuvliga sorlet som hörs i möteslokalen tystnar nätt och jämt när Olof Edsinger, bibellärare, äntrar scenen för att välkomna oss till helgens första möte. Många med mig har rest i timmar för att kunna vara med under helgen, och det märks att jag inte är ensam om att känna av hur kroppen närmar sig att gå in i viloläge. Jag vill så gärna vara på hugget, men känner att mina förväntningar är låga och tänker att min viktigaste uppgift ikväll kommer att handla om att hålla mig vaken. Men så händer det något. Lovsångsteamet uppmanar samtliga att resa på sig och stämma in i kvällens första lovsång; Vi tror.
Och någonstans vid kvällens första ackord, och i den gemensamma proklamationen av vår tro på Jesus Kristus som Herre i våra liv, så kapitulerar jag för det faktum att Gud har förväntningar på den här helgen. Carin Dernulf, generalsekreterare i Equmenia, inleder konferensen med att tala om det livsviktiga beslutet att följa Jesus. Att vi mitt i den tid och det samhälle som premierar effektivitet och aktivitet, måste välja att stilla oss vid Jesu fötter och vilja lära känna honom
– Love is an act of will, det handlar om ett aktivt val, uppmanar Carin.
När hon avslutningsvis bjuder in till förbön med orden: ”Låt Jesus få tvätta dina trötta fötter den här helgen”, så är det många ledare med mig som torkar tårarna.
Under lördagen hölls 22 seminarier utifrån spåren mission, ledarskap och resurser i Guds rike. Allt från konflikthantering till församlingsplantering bearbetades med hjälp av många goda förkunnare och ledare ifrån de olika organisationerna. På kvällen predikade Andreas Nielsen om att vi måste våga drömma stort och lita på att Gud vill använda oss. Guds ord gick som en projektil rakt in i våra hjärtan och Gud fick upprätta många av Sveriges unga kyrkoledare den här kvällen.
Mikael Celinder, generalsekreterare på SAU, knöt under söndagens förmiddagsgudstjänst ihop säcken. Han uppmuntrade och utmanade mig och de andra församlade att våga vara en ”gamechanger”. Om vi vill se någonting börja hända i Sverige så måste vi våga vara spelförande. Vi måste in i matchen igen och sätta tempot, som ett vinnande lag gör. Som avslutning på konferensen fick vi ta emot Herrens välsignelse och återigen bli utsända.
Sveriges kristenhet står i dag inför många olika slags utmaningar, en av de kanske största i vår tid är hur vi ska vinna en ny generation för Kristus. Bibeln talar om att skörden är stor, men att arbetarna är få. Från Kallad tar jag med mig många guldkorn, men det viktigaste jag tar med mig hem är hopp och iver. Hopp för Guds församling i Sverige, hopp om att Gud ska kalla och utrusta ännu fler ledare och iver över att få fortsätta bygga Guds rike i Sverige.
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet