Att Jesus inte har samma plats i Sverige som förr i tiden, oavsett om vi jämför med ett århundrade eller ett par årtionden tillbaka, är odiskutabelt. Den kristna trons särställning, som bland annat tog sig uttryck i det faktum att vi hade en statskyrka och en allmän skola där kristendomsundervisning och andakter stod på schemat, är borta. Staten är numera uttalat sekulär, den är oberoende och neutral i trosfrågor.

Den utvecklingen kan vi tycka olika om. Vi kan sörja ett förlorat privilegium – som trots allt ställde människor inför kristen tro mer regelbundet än vad som nu sker – eller se fördelen, att människor nu är mer fria att på djupet själva välja tro och övertygelse. Hur som helst är det ett faktum att en förändring ägt rum.

Så är det, men berättelsen om att Jesus och kristen tro blivit så enormt marginaliserad i vårt land är ändå en sanning med stor modifikation. Ta exempelvis och se dig omkring i decembermånaden och du kommer att finna julevangeliet gestaltas och levandegöras överallt.

Titta i fönstren: Upptäck alla adventsstjärnor. Bibelns berättelse är att en av himlens stjärnor vandrade iväg över rymderna för att stanna över ett speciellt barns födelseplats. Han som beskrivs som världens ljus pekades ut av en stjärnas klara ljus. I fönster efter fönster i vår tid påminns vi om den händelsen, om det vittnesbördet.

Hör sången: Upptäck budskapet som sprids. När herdarna vallade sina får den där förlossningsnatten när Jesus gjorde entré i denna värld så uppenbarades en stor änglakör och sjöng ut ära till Gud så att det uppfyllde allt. Även i vår tid sjungs samma sak, utbrett och nästintill överallt: på konserter, i luciatåg, i butiker. Lovsången till Gud fyller Sverige i december.

Hör tonen: Upptäck glädjeropet. Där på landsbygden utanför Betlehem tog en av änglarna till orda och sa att de som lyssnade inte behövde vara rädda eftersom han bar bud om en glädje för dem alla, för hela folket. Samma hälsning sprids även hos oss i nuet – inte bara i kyrkor som är mer välbesökta än under resten av året – utan även i exempelvis tv där gudstjänsterna, mässorna, andakterna och konserterna avlöser varandra och upprepar att den lille som låg lindad i en krubba är det största och starkaste vi har.

Detta sker i vår tid, i vårt land. Det är fascinerande att slå upp ögonen och öronen och ta in det, för det är så lätt att luras in i en negativ spiral och få för sig att den tro man bär och lever för blivit mer undanträngd och marginaliserad än vad som faktiskt är fallet. När december kommer så finns hela det land som är vårt mitt i det vackra julevangeliet. Det är inte detsamma som att de på djupet ser, hör och förstår vad det handlar om förstås, men det finns där för hela den svenska kristenheten att nyttja och kommunicera kring till sin omgivning.

Julbordet är dukat, är du redo att välkomna människor att smaka och se att Gud är god?

Carl-Henric Jaktlund

Nationell ledare Alpha Sverige

• Della
• Twittra