Jag var inställd på att det var slut. Det hade gått bra så långt, men att vinna över Falun på bortaplan i den avgörande semifinalen i innebandy-SM skulle inte gå. Så bra var inte Storvreta i år. Men hopplöshet övergick i möjlighet. Euforin och adrenalinkicken som jag skrek ur mig efter två snabba mål skrämde både fru och son. Glädjen var översvallande. Den fick inte plats i mig. Jag behövde få dela den med någon. Tacksamt nog hade jag en vän bredvid mig, som visserligen inte hejar på Storvreta, men som förstår sport och fanns där för en alldeles för hård high five.
På Salts rikskansli har vi under det senaste året på flera sätt fått frågan varför det egentligen finns ett barn- och ungdomsförbund? För mig gav vinsten mot Falun ett möjligt svar. Salt finns, bland annat, för vi vill ge EFS adrenalinkickar. Skapa spänning, rörelse och otippade slut som ger nya möjligheter, lite nerv i vardagen, men framförallt glädje.
Kanske kan detta uppnås även utan en organisation men faktum kvarstår: med Salt har jag, och många med mig, en plattform att stå på och ett mandat att tala. Här är två organisationer en möjlighet.
Men samtidigt, inget av Salts program eller koncept skapar euforisk glädje. Jag kan inte minnas någon high five över en skrivelse, en idé om ett läger eller en annons för nya pedagogiska verktyg. Rätt! Så ska det vara. Vi kan känna glädje över möjligheterna men den riktiga, sportsligt euforiska glädjen, den har vi ju någon annanstans! Egentligen. För den som kan vända hopplöshet till hopp är Jesus, ingen annan. Där har vi en källa till euforisk glädje även om vi ofta tycks glömma det.
Att överlåta sig till Jesus, leva med honom och se när han spelar är mer rafflande än en semifinal! Att få vara med att leda människor till tro på Jesus är ett spel på evigt liv och död. Med sådana insatser måste vi hjälpas åt att komma ihåg hur spännande det är. Här är EFS och Salt en rörelse. Här står vi gemensamt. Det handlar om Jesus. Om död och uppståndelse. Om liv med den Helige Ande. Och om att berätta om detta hopp för andra.
Gud hjälp oss hålla den glädjen euforisk. Översvallande. Så att vi bara blir tvungna att dela glädjen med vännen som sitter bredvid. Varför inte genom en ungdomlig form som high five?
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet