Klockan slår nio och barnen börjar strömma in lokalen, årets Barnkonferens har nu startat. Fem barn står och gallskriker efter mamma, tio andra springer runt, runt, runt och skriker av glädje. Ett barn trillar och slår sig medan två syskon bråkar om något som har blivit orättvist.

Mitt i detta kaos står jag, barnledaren, som ska ta hand om alla barnen och leda samlingen. Mitt i allt detta skrik kan jag inte hjälpa att känna mig en aning trött, slut och omotiverad. Frågor dyker upp i huvudet: Varför håller vi på med det här egentligen? Varför har vi söndagsskola? Varför har vi barnkonferenser? Varför har vi barnläger?

Är det för att vi älskar barnen och själva älskar att leka, skrika och springa runt tillsammans med dem? Eller är det för att vi älskar föräldrarna som vi gör det, att vi vill passa deras barn så de kan få njuta av gudstjänsten och vila lite?

Ibland tror jag att dessa två alternativ är de enda alternativ vi ser, antingen vill barnledaren själv vara som ett barn och springa runt och leka. Eller så vill denne göra en god gärning för de trötta föräldrarna. Inget av alternativen är direkt dåliga, men det gör barnverksamheten enbart till någon form av barnpassning. I båda fall tror jag att vi går miste om själva kärnan i vad vi håller på med – är vi en rörelse som enbart håller på med god gemenskap och roliga aktiviteter eller är vi en rörelse som vill främja Kristi rikes tillväxt? Och detta inte bara för de gamla, inte bara för tonåringarna utan även för våra barn? Vi vill att barnen ska få lära känna, komma till tro på och följa Jesus Kristus. Bör då inte det få vara drivkraften och kärnan i all vår verksamhet? Om detta inte längre är målet för vår söndags­skola, våra barnläger, ja, för allt vi gör – har
vi inte då virrat bort oss längst vägen?

Barnen är, som vi hört många gånger, vår framtid för vårt land, men även för vår rörelse. Om vi har fel fokus eller gör fel prioriteringar tror jag att vi till slut inte kommer ha några barn eller några medlemmar kvar i vår rörelse. Än värre är att det kommer ha lett färre personer in i Jesu rike, lett färre personer från död till liv.

Att vara barnledare är ingen bisak, det är ingen barnpassning där vi slänger in vilken ledare som helst, utan det är en stor strategisk uppgift för Guds rikes tillväxt i Sverige. Låt det få vara drivkraften och låt detta få vara prioriterat i våra föreningar, allt för vår Herre Jesu Kristi skull.

• Della
• Twittra