Att beskriva Elsie Winqvists rika liv i en enstaka artikel är en omöjlighet. Läs boken Under heligt tvång om du vill ta del av hennes egen livsberättelse. 

Elsie föddes i Budapest i Ungern 4 september 1863. Föräldrarna var Daniel och Franziska Hefter. Hon gifte sig med pastorn och läkaren Karl Winqvist 1883 och sista december samma år kom de till Monkullo i Eritrea. 

När Elsie var 21 år, 1885,  födde hon sonen Bertil. 1888 föddes Gordon, 1895 Elisabet och när hon var 42 år, 1906, föddes Margareta. Bokens beskrivning av barnens födelser är dramatisk. Våndan för Elsie att lämna kvar dem i Sverige vid återresa efter hemvistelsen är ofattbar.

Till och med 1895 arbetade Karl och Elsie i Monkullo. Det var hårda och ohälsosamt varma år. 1897 flyttades verksamheten till Bellesa där Karl var läkare till sin död 6 december 1909. Men han deltog även i bibelöversättningsprojektet att översätta bibeln till tigrinja.

Elsie var inte bara lärare. Hon drevs även av passionen att förmedla Guds ord till folken i Eritrea och var Karl behjälplig i bibelöversättningsarbetet. Strax före Karls död blev Nya testamentet färdigtryckt på missionens tryckeri i Asmara. 

Elsie blev hemma i Sverige under 20 år av olika anledningar och först 1929 reste hon ut för att delta i revisionen av Gamla testamentet, som under tiden blivit översatt av de inhemska medarbetarna. 

När kriget kom 1935 måste det avbrytas men Elsie kunde inte vänta på att det skulle öppnas i Eritrea utan reste 1937 till Rom för att fortsätta arbetet. Men kriget kom även till Italien och än en gång fick hon avbryta arbetet och reste hem 1942.

1951 kunde arbetet återupptas och 1957 överlämnade det Brittiska bibelsällskapet det första exemplaret av den nya Bibeln på tigrinja till Elsie, då 93 år.

Den 22 december 1957 avled Elsie i sitt älskade hem i Bellesa. Det var en stor tacksägelse över hennes liv och många följde kistan till kyrkogården i Bellesa, där maken Karl vilade. Vid graven hade många från bygden anslutit för att ta farväl.

På trettondedagen 1958, bara några dagar efter Elsies död, sändes ett minnesprogram om Elsie på engelska BBC. Filmen var sammanställd av upptagningar ur journalfilmer under årens lopp, samt en inspelning i Asmara året före. 

1963 rapporterade Gunnar Svensson att det sålts 11 000 biblar, cirka 2 500 av dem hade köpts av kyrkans medlemmar.

Författaren Elsie Winqvist har fyra böcker med sitt namn: Livsbilder från Eritrea, I–II (1921), Ett liv i tro och kärlek (1927), Med livet som insats (1944) och Under heligt tvång (1958). På den sista boken står det Elsie som författare men den sammanställdes av dottern Elisabet Janér utifrån manus av Elsie, tillsammans med korrespondens och dagboksanteckningar. 

Men Elsie var också en flitig medarbetare i EFS årsskrift Varde ljus. 1914 har skriften en artikel med rubriken »Guds vägar«, av doktorinnan fru Elsie Winqvist. Det var så hon titulerades. Berättelsen börjar med ett lärarmöte i Hamazen, innan stationen hade ordnats:

»Vi vore församlade i den rymliga, grästäckta runda hyddan, som tills vidare fick tjäna till gudstjänst- och samlingslokal. Där satt en skara svenska missionärer med sina abessinska medhjälpare, evangelister och lärare. Somliga sutto på den låga, längs hela väggen uppmurade bänken, de andra på palmmattor, som voro utbredda över lergolvet. För att få ljus och luft hade dörren öppnats på vid gavel. Detta tycktes dock av några åsnor uppfattas som en inbjudning. Helt ogenerade spatserade de in, och skuggan tycktes behaga dem, så att det fordrades eftertryckliga maningar med käppen för att få dem ut igen.«

Så målande berättar Elise och så fortsätter hon med berättelsen om Tekeste och hans familj som flyttat söderut. En evangelist hade besökt dem och blivit bekymrad över att familjens barn inte gick i skolan. Den äldsta flickan Rut är minst tio år gammal och kan inte ens alfabetet. Det här bekymrar alla och någon frågar till sist vem som var fadder till Rut vid dopet. Det åligger ju en fadder att se till att barnet får en kristen uppfostran. 

Efter en lång mellanberättelse som även handlar om Ruts familj är det dags att lämna lokalen. Då säger Elsie till den gamle predikanten:

– Ni behöver inte leta i kyrkböckerna efter Ruts fadder. Det är jag, som burit henne fram till dopet, och jag vill göra, vad som står i min förmåga, att hon må få undervisning.

Elsie träffar till slut Rut och hennes familj. De hade bannats av den ortodoxa kyrkan när de inte ville tillbedja Maria och helgonen. Ingen ville veta av dem, men de höll fast vid den nya tron. När Rut får komma till Bellesa, är hon svårt sjuk efter att en läkare försökt bota genom bränning.

Rut hade stora ettriga sår efter den förfärliga »kur« hon hade gått igenom. Hon blev omskött och upptogs sedan i flickskolan. Där satt den lilla krymplingen bland småbarnen och lärde sig stava. Men det gick fort framåt, snart fick hon flytta upp till högre klass.

Rut blir ett föredöme för barnen, konfirmeras men återhämtar sig aldrig. 

• Della
• Twittra