Lokalt

EFS utsträckta händer

Flödet av människor på flykt blir allt påtagligare. Dagligen lyfts frågan i medier om mötet med vår omvärld. Budbäraren har gjort tre nedslag på olika håll i Sverige för att undersöka; vad gör vi med de behov som finns omkring oss?

På Sveriges sydspets finns EFS i Betaniakyrkan där Elise Sahrling arbetar som diakoniansvarig.

– Jag vill tro att vi som kyrka kan bidra med något och att det är livsnödvändigt för oss att möta människor, oavsett våra olikheter, berättar Elise.

Betaniakyrkan har valt att inte starta något eget initiativ för att hjälpa de flyktingar som befinner sig på Malmö centralstation, utan stöttar det som redan görs. Organisationen Hela människan i Malmö grundades av medlemmar från olika kyrkor i staden och de samarbetar kring diakonala frågor. Tillsammans med Hela människan i Malmö har EFS Betania under de senaste tolv åren vandrat på stan och bjudit in till öppen kyrka med andakt och enkelt fika två gånger per vecka. Det är ett arbete de planerar att fortsätta med.

– Vi gör det lilla vi kan och vill vara trogna i det. Vi hoppas att alltfler ska bli välsignade genom det, säger Elise avslutningsvis.

På Malmö Central finns många organisationer som jobbar för att välkomna de människor som är på flykt.På Malmö Central finns många organisationer som jobbar för att välkomna de människor som är på flykt.
Elise Sahrling serverar Jerry kaffe under en stadsvandring på Värnhem i Malmö.Elise Sahrling serverar Jerry kaffe under en stadsvandring på Värnhem i Malmö.

Tillsammans med Svenska kyrkan har EFS-föreningen i Boliden respektive Jörn, utanför Skellefteå, sedan länge arbetat med att möta nykomlingar. År 2002 fylldes de tomma lägenheterna i Boliden och Jörn av omkring 650 asylsökande och nyanlända flyktingar.

– Det började med att tonårsgruppen gick från cirka 15 till 50 ungdomar över en natt. Då började vi fundera på vad vi kunde göra och hur vi kunde hitta något som håller i längden, berättar Anita Lundqvist, präst i Svenska kyrkan och EFS, som varit med sedan starten för 13 år sedan.

Tankarna landade bland annat i en öppen kyrka mellan klockan 18.00–20.30 varje tisdag, som nu blivit tradition. Det har blivit en mötesplats för dem som nyligen anlänt till Sverige. Mycket handlar om att skapa en kontaktyta så att de som kommer hit får kontakt med varandra. Det är också en koppling till det nya samhället.

– Förutom tisdagarna deltar de nyanlända i vår vanliga verksamhet. Det är vårt mål att inte ha för många specialsamlingar för då blir det omöjligt att integreras, säger Anita. Hon tror att flyktingsituationen kommer att fortsätta och behöver ett långsiktigt arbetssätt.

– Även om vi kan tycka att det vi gör inte är så mycket så får vi ta emot stor tacksamhet och glädje från dem som kommer hit. Dessa möten är något jag inte skulle vilja vara utan. Fast jag skulle förstås önska att orsaken bakom såg annorlunda ut, fortsätter hon.

Utanför Partille, utifrån Furulundskyrkan, finns en sedan tre år tillbaka nyplanterad EFS-grupp i Öjersjö där Anders-Petter Sjödin är verksam. Det finns i nuläget ingen flyktingförläggning i närheten. Området är i stort sett monokulturellt men för EFS-gruppen ses inte det som en anledning att inte agera. Hos dem finns en längtan att vara en utsträckt hjälpande hand.

– Vi tänker att Partille precis som and­ra kommuner måste ta sitt ansvar. När det kommer hit människor på flykt kan vi åtminstone vara känslomässigt förberedda, säger Anders-Petter Sjödin. Han berättar om det mänskliga engagemang som finns och den resurs som kyrkan med alla sina tillgångar utgör.

– Överlag är kyrkan i Sverige en väldig resurs. Där finns människor som bryr sig och som har evangeliet i sina hjärtan. Det är inget konstigt att man stäcker ut en hand. Jag tänker att vi kan vara en del i lösningen på många av de problem som finns i samhället, berättar Anders-Petter.