Det finns anledning att på hösten fundera över livets skörhet. Naturen förvandlas, svamparna som nyss kom upp bryts ner och trädens löv faller till marken. Om vi inte visste att det skulle bli en ny vår och sedan en ny höst hade det känts fruktansvärt – men vi bär alla erfarenheten av att år läggs till år och därför är känslan annorlunda. Vi vet att hösten inte innebär slutet.

I september sände EFS programmet Se Be Ge. Har du ännu inte sett programmet finns det kvar på webbplatsen efsplay.nu. Där möter vi olika människor runt om i världen som delar sina livsberättelser och som står mitt i viktiga arbeten. Vi är nog många som känner förundran över hur lite som behövs för att göra stor skillnad, och att det trots allt är möjligt att göra mycket med små resurser. Men mina tankar vandrar vidare och handlar om skörheten och om hur lätt det lilla skulle kunna ta slut. Detsamma gäller vårt arbete här hemma, våra små föreningar och vår egen kraft.

Vi kan gripas av oro när vi ser på det som är smått. Men då behöver vi – precis som vi gör när det gäller årstiderna – se tillbaka, fast nu på kyrkans historia och lära oss att det som är litet och bräckligt inte är farligt. Skörheten går nämligen som en röd tråd, inte bara genom skapelsen, utan också genom kyrkans historia. Jesus använde fröet som en bild för Guds rike. Ett frö blir ett träd, litet kan bli stort, och det som inte ser ut som någonting är ändå stort och rikt inför Gud. Jesus visade på storheten i det lilla när han överlämnade uppdraget att nå hela världen åt en handfull människor. 

Guds rike är på många sätt ett tvärtom-rike. Paulus fick höra: »Min nåd är allt du behöver«, och han fortsätter: »Ja, i svagheten blir kraften störst«. Att leva beroende av Gud är det vackraste liv vi kan leva, och med den insikten fick Paulus enträget arbeta vidare. Svagheten var inte en anledning till att ge upp utan snarare en anledning till mer nåd.

I sommar har jag reflekterat över några glimtar i kyrkans historia och bär med mig det som en brittsommar i mitt inre. Jag har läst om individer som handlat i trohet mot det som blivit lagt på deras hjärta. De bävade säkert inför små och stora uppdrag, men de växte i beroendet av Herren. Därför kunde kyrkan sakta växa och människor nås med evangeliet på plats efter plats.

När du ser på dig och ditt sammanhang, är inte den bärande frågan hur många ni är, eller hur mycket resurser ni har. I stället handlar det om att leva i ett överlämnande av både det egna livet och församlingsarbetet till honom. Det är rikare än allt annat!

• Della
• Twittra