»Det spelar ingen roll vem som skyddar oss« – om behovet av trygghet för de förföljda i Irak

IS mister mark i Irak. Kristna irakier börjar återvända till Nineve­slätten efter tre år på flykt. Förstörelsen är dock omfattande. Många vill lämna Irak, andra hoppas på självständighet.

Orden »O, ni korsets slavar. Ni har ingen plats i det islamiska landet. Antingen försvinner ni eller så dödar vi er« står skrivna på tyska på en vägg i den vandaliserade Mar Quryaqus-kyrkan i staden Batnaya på den övervägande kristna Nineveslätten i nordvästra Irak. De kladdades dit efter att Islamiska Staten (IS) intog området i början av augusti 2014. Alla kristna flydde, framför allt till de kurdiska områdena i nordöstra Irak (Kurdistans regionala regering, förkortat KRG). Nu har IS besegrats i nordvästra Irak av en USA-ledd allians bestående av KRG:s peshmerga-armé och allierade miliser. Batnaya befriades i oktober 2016.

– Inga civila har återvänt och ingen återuppbyggnad har påbörjats. Det finns ingen el, inga generatorer och inget vatten. Först när rehabiliteringen inleds kommer folk att återvända, säger Khaled Sappoo från den assyriskkristna milisen Dwekh Nawsha (De frivilliga).

Förutom några väpnade män från Dwekh Nawsha syns inte en människa till bland de kulhålsperforerade husruinerna. Khlaled tror att Dwekh Nawsha kommer att upplösas nu när IS är besegrade och att peshmerga kommer att ta över försvaret av Nineveslätten.

– Men det kommer att finnas kristna enheter inom peshmerga som försvarar Nineve­slätten i framtiden, säger Khaled.

Nineveslättens framtid är oviss. Det ett av flera områden som KRG och den irakiska regeringen tvistar om. Nu kontrolleras det av KRG. Den 25 september hölls en folkomröstning om självständighet i KRG. Över 90 procent röstade »ja«. Resultatet är dock inte bindande utan kommer att användas som slagträ i fortsatta förhandlingar mellan KRG och Bagdadregeringen. Även invånarna på Nineveslätten röstade om de ville tillhöra Irak eller KRG.  I Batnayas grannstad, Teleskuf, har en del invånare återvänt. Däribland 24-åriga Rita Rostam. Hon vill inte att Nineveslätten blir en del av KRG.

– Nej, jag litar mer på den irakiska armén än på peshmerga. Glöm inte att det var peshmerga som ledde hit IS, säger hon.

Hon syftar på att peshmerga retirerade när IS attackerade Nineveslätten 2014. En del kristna vill att Nineveslätten får autonomi med egen armé och internationellt beskydd.

– Tanken på en kristen stat är god, men jag tror inte att våra kristna ledare är kapabla att bilda regering eftersom de har olika åsikter. Risken finns att de börjar slåss mot varandra, säger Rita.

När IS intog Nineveslätten flydde Rita med sin familj till Libanon. De återvände i april i år. Rita jobbar på en barnvänlig plats, som stöds av EFS, där cirka 100 barn i åldrarna 4–12 år får informell undervisning.

– Vi får dagligen säga nej till nya barn som vill börja här. Det är ett tecken på att allt fler familjer kommer hit, men många av dem är från byar i närheten som är helt förstörda. De väntar på att de ska återuppbyggas, säger hon.

El fås via generatorer. Mycket bebyggelse är förstörd, men skolan och en del hus håller på att återuppbyggas. Några butiker har öppnat, men många invånare har lämnat Irak. Rita tror inte att de återvänder. Även hon vill lämna Irak trots att IS besegrades i sitt största irakiska fäste, provinshuvudstaden Mosul, den nionde juli.

– Även om IS är borta, så är deras ideologi djupt rotad i många muslimer. Den är svårare att besegra, säger Rita.

I staden Dohuk, i KRG, säger fader Emanuel Youkhana, chef för EFS partnerorganisation Capni att den mest realistiska lösningen för Nineveslätten är att den hamnar inom ett självständigt KRG:s gränser. Han tror att peshmerga kan försvara området.

– Peshmergas reträtt 2014 handlade om en kollaps. IS hade besegrat den irakiska armén som hade modernare vapen än peshmerga. Peshmerga kunde inte ensamma hålla stånd mot IS, säger han.

Nu har peshmerga fått militär utbildning och modernare vapen. Dessutom påpekar fader Emanuel att utkastet till den kurdiska konstitutionen stipulerar autonomi för kristna i områden där de utgör majoritet.

– Hellre 200 000 kristna bland 4,5 miljoner invånare i ett självständigt Kurdistan med öppen kultur och konstitution än 250 000 kristna i ett islamiskt Irak med 35 miljoner invånare, säger han.

Fader Emanuel deltog i en konferens i Bryssel i juni 2017 om de kristnas framtid i Irak. Den arrangerades av EU-parlamentarikern Lars Adaktusson från KD. Med fanns representanter från sju av de tio irakiska kristna partierna, från KRG:s regering, EU-kommissionen, amerikanska utrikesdepartementet samt från Iraks ambassad i Bryssel. Man enades om ett slutdokument som betonar vikten av återuppbyggnad av Nineveslätten, av att kristna flyktingar återvänder och av en långsiktig politisk lösning. En internationell givarkonferens är nu planerad.

– Jag oroar mig över att återuppbyggnaden av Mosul ska ske på bekostnad av Nineve­slätten, säger fader Emanuel.

Tre av de kristna partierna bojkottade konferensen, bland annat Bnay Nahrain-partiet (Mesopotamiens Söner). Srood Maqdasi är ledamot för partiet i KRG:s parlament. Han är kritisk till att inga VIP-personer från Iraks regering var med på konferensen, men att det fanns en överrepresentation från KRG. Han ser det som ett tyst samtycke till att Nineveslätten hamnar inom KRG:s gränser. Srood tycker att det var fel tidpunkt för invånarna på Nineve­slätten att rösta om de ville tillhöra Irak eller KRG.

– De flesta minoriteterna från nordvästra
Irak lever som fattiga flyktingar i KRG. Prioritet borde läggas på att återuppbygga området så folk kan återvända dit, säger han när vi träffas på parlamentet i KRG:s huvudort Erbil.

Han är även kritisk till att ordet »autonomi« används om Nineveslättens framtid.

– I Irak är det en icke-konstitutionell benämning. Inom den irakiska konstitutionen finns det däremot möjlighet för områden att bli provinser, säger han.

Alla de kristna partierna i Irak vill att Nineveslätten får självständighet inom den irakiska konstitutionens ramar. Bnay Nahrain vill även att granndistrikten Sinjar, där yazidierna är i majoritet, och övervägande turkmenska Tal Afar får det. Tanken är att de sedan slås samman till en region under internationellt beskydd. Srood oroar sig även för att nya konflikter ska blossa upp. Irak är nedlusat av olika miliser.

– Risken för konflikter mellan dem är stor. Om de som nu återvänder till Nineveslätten för att börja om på nytt tvingas fly kommer de aldrig att återvända igen, säger han.

Innan diktatorn Saddam Hussein störtades av USA 2003 fanns det över 1,5 miljoner kristna i Irak. Sedan dess har förföljelsen ökat. Endast omkring 250 000 tros finnas kvar.

– Om Europa vill att vi kristna irakier ska överleva, så måste de pressa Iraks och KRG:s regeringar att ge oss bättre beskydd. I annat fall måste EU öppna dörren och ta emot oss, säger Srood.

I utkanterna av Dohuk bor 59-åriga Najiba Abudi från Batnaya med sin man i ett kristet barackläger. Hon har inte sett sitt hem i Batnaya på tre år men vet att det är raserat. De har mist allt och väntar på hjälp att återvända. Hon bryr sig inte om inom vilka gränser Nineveslätten hamnar.

– Så länge vi kan känna oss trygga så spelar det ingen roll vem som skyddar oss, avslutar hon.