»Det handlar om liv och död«

Kritiskt läge för den underjordiska kyrkan i Afghanistan.

Den 15 augusti stormade talibanerna i Afghanistan in i presidentpalatset i Kabul och har sedan dess haft kontroll över stora delar av landet. Den redan utsatta förföljda underjordiska kyrkan lever nu i livsfara. Det vittnar den internationella missionsorganisationen Open Doors om.

– Det handlar om liv och död i detta skede. Många som inte fick plats med evakueringsflygen försöker fly till grannländer. Man har stängts in i ett land som kommer styras av en islamistisk regim. Det råder en stor oro över vart situationen kommer ta vägen, säger Open Doors generalsekreterare Peter Paulsson, som har varit i kontakt med den lokala underjordiska kyrkan i Afghanistan.

En frihetens dag för talibanerna. En mardröm för stora delar av befolkningen. Efter att Afghanistans president Ashraf Ghani lämnade landet 15/8, och efter att utländska styrkor med USA i spetsen evakuerade landet, har talibanernas framfart varit uppenbar.

– Talibanerna går från hus till hus och söker systematiskt efter människor som har hjälpt de utländska trupperna. Vi vet att dessa har dödats. De kristna befarar att de står näst på tur.

Över hälften av Afghanist-ans befolkning är under 25 år och har ingen erfarenhet av att leva under talibanernas styre. Trots att landet hamnat på plats två på Open Doors World Watch List över världens mest förföljda länder, och att läget var kritiskt i synnerhet för den kristna befolkningen, gav den utländska närvaron en viss förhoppning om att det skulle bli bättre, förklarar Paulsson. 

– När den nu lyser med sin frånvaro, har kristna i landet vittnat om att de känner sig utlämnade och att de är besvikna. Man upplever att Gud är deras enda räddning. 

Paulsson menar att framtiden är högst osäker. Att talibanerna kommer att tillämpa sharialagar är det ingen tvekan om, men hur det kommer att te sig vet ingen än.

– Det finns kristna i landet som inte kan fly, sedan finns det kristna som har valt att stanna för att de känner sig kallade att vara Guds ljus och salt mitt i förföljelsen. Många har upplevt Guds närvaro på ett konkret sätt, säger Paulsson och berättar om fyra hjälparbetares mirakel som han har fått berättat för sig av en tillförlitlig källa:

– De satt fast i Kabul och visste inte hur de skulle ta sig ut. Amerikanska styrkor hade avrått dem från att ta sig till flygplatsen. De bad Gud om hjälp och begav sig ändå mot flygplatsen. Vid den första av många checkpoints möttes de av en taliban. Han frågade hur han kunde hjälpa dem, sedan eskorterade han dem till flygplatsen. De trodde att det var en ängel i skepnad av en taliban. Det var ett bönesvar.

Och just bönen är avgörande, betonar han. Afghanistan har varit i fokus i media under ett par veckor. Efter evakueringen minskade bevakningen och med tiden kommer den enligt Paulsson att minska ytterligare. 

– Vi som kristenhet behöver kliva fram och kroka arm med våra trossyskon – framförallt i bön. Min uppmaning är att inte släppa fokus, utan låta Afghanistan bli ett fortsatt böneämne i våra kristna sammankomster.