Ledare

Det finns många valbara utgifter

När ekonomin nu blir kärvare dyker diverse kreativa förslag upp på hur vi som privatpersoner ska kunna minska våra utgifter. Ett förslag som lyfts – av Mattias Svensson på SvD – är att gå ur Svenska kyrkan. Det möttes av protester från flera håll. Mattias Lönnebo, präst i Gamla Uppsala församling, menade att »det finns många andra valbara utgifter att skära ner på«. Även människor som inte själva var bekännande kristna skrev på sociala medier om att de med glädje betalar vad det kostar dem att vara medlemmar i Svenska kyrkan. De vittnade om hur de själva eller människor i deras närhet fått materiell hjälp när samhället svek, eller tagit emot ovärderligt stöd vid förlusten av en närstående. När allt annat rämnade hade kyrkan funnits där, och de var gärna med och bidrog till att andra skulle få samma möjlighet – även i tider då det valet blev kännbart för dem själva. 

Alla har inte »många valbara utgifter« att prioritera mellan. Även i vårt land tvingas allt fler istället prioritera mellan det som är nödvändigt – som mat på bordet, kläder till barnen eller tak över huvudet. I värsta fall finns inte ens medel till något av det. Men många av oss har faktiskt möjligheten att välja mellan valbara utgifter. Så vad väljer vi, och varför? Vi vet att givandet generellt går ner i en lågkonjunktur, men nöden hos dem som redan är utsatta i vår värld minskar inte i sådana tider – den ökar. I ärlighetens namn gör nog flera av oss inte valet av utgifter utifrån vad som är nödvändigt för vår överlevnad, utan snarare utifrån att bevara tjockleken på det där lagret av guldkant på tillvaron som vi vant oss vid. De prioriteringar vi gör riskerar då att varken handla om vad andra eller ens vi själva verkligen behöver, utan om vad vi »villhöver«. 

Men Jesus kallar och utmanar oss till att ha vår trygghet i honom. Han vill att vår skatt ska vara i himlen, där inga lågkonjunkturer kan hota. Han vill att vår omsorg famnar den utsatte, inte vår bekvämlighet. Låt oss be om att det får vara grunden för vårt hopp och våra prioriteringar.