Det går nästan att ta på glädjen som fyller rummet. Allas ögon är fastklistrade vid samma person, kvinnan som talar till oss och som fullkomligt strålar. Hennes ögon är fyllda av tacksamhet och glädje.

Under hennes livfulla och varma delande suckar jag längtande inombords. Jag längtar efter det hon uttrycker med hela sin varelse, nämligen en relation till vår Herre som fullkomligt dryper av intimitet och kärlek. Trots att jag hört henne tala många gånger om det grustag dit hon går för att be och hänga med Gud, tröttnar jag inte på det. Tvärtom uppfattar jag nyanser och nya detaljer varje gång. Det är väl så Gud jobbar med oss? Hans verk är allt annat än tråkigt; våra personliga vittnesbörd är en skatt och ett löfte om att Gud bär oss och inte tvärtom.

När vi berättar om vad Gud gör i våra liv skapas ringar på vattnet och det blir tydligt att Guds verk i oss inte handlar om oss utan är menade att delas vidare till andra. Våra berättelser är mer än fina anekdoter – de är megafoner som vittnar om Guds utgivande kärlek.

Vårt stora uppdrag och vår kallelse handlar inte om att samlas två timmar varje söndag och sedan stänga dörren för Jesus. Utan det handlar om varje dag, varje ögonblick, hand i hand med vår skapare. Därför är det personliga vittnesbördet fullkomligt livsviktigt för oss, både som individer och som rörelse. För det är i vittnesbörden som vi visar att bibelns sanningar också går att levas ut i praktiken, och att det går att leva som kristen dygnet runt, alla dagar i veckan.

Teologen Tim Keller har skrivit om tre enkla principer som jag tror kan hjälpa oss i hur vi kan leva som kristna och naturligt dela med oss av vår tro.

1. Älska Gud och lev utifrån din kärlek till Honom.
2. Berätta och visa hur evangeliet levs ut i praktiken, i vardagen.
3. Dela ditt vittnesbörd, din personliga berättelse kan förändra människors liv.

Din berättelse är viktig. Du är viktig. Guds kallelse gäller också dig, oavsett vad du jobbar med eller vad du är bra på. Gud längtar efter en intim och vardagsnära relation med dig och mig. Det får vi aldrig sluta påminna varandra om. Så, fatta din megafon och berätta din berättelse om vad Gud har gjort och gör i ditt liv, just nu.

Kvinnan jag skrev om ovan heter Ingrid Lundström och är känd av många inom vår rörelse. Kära Ingrid, tack för att du låtit Gud använda dig och dina berättelser. Tack för din frimodighet och din Jesuslängtan. Tack för att du varit en Gudskvinna som jag, och många fler, fått ta rygg på.

Nu är det min och vår tur att kliva fram, berätta vad Gud gör i våra liv, och vara personer som andra kan ta rygg på. Är du med?

 

• Della
• Twittra