Gruppen R.E.M. sjöng 1991 »Losing My Religion« – förlorar min religion. Titelns påstående har varit en statistisk sanning om i stort sett varje generation i västvärldens länder de senaste 100 åren. Antalet människor som bekänner sig som kristna och som går i kyrkan har sjunkit från generation till generation. Men något som utmanar detta har hänt i generation Z, de som är födda 1997–2010 och i dag är mellan 15 och 28 år.
Många unga, och framförallt män, kommer till tro och börjar gå i kyrkan. Generation Z är mycket mer positivt inställda till religion än sin föräldrageneration. Rapport efter rapport från land efter land i den sekulära västvärlden konstaterar trenden. Den svenska undersökningen Ungdomsbarometern lyfter fram att Jesus trendar under 2025. Vad håller på att hända? Varför händer det? Hur ska vi tolka och möta detta ur ett teologiskt perspektiv?
En av de internationellt mest uppmärksammade forskningsrapporterna har gjorts i England och Wales. Här har man sett de tydligaste förändringarna. Där konstaterar man bland annat att under 2024 gick 21 procent av männen mellan 18 och 24 år regelbundet – minst en gång i månaden – i kyrkan. Motsvarande siffra 2018 var 4 procent. Även antalet unga kvinnor som går i kyrkan har ökat, om än inte lika mycket. 2024 besökte 12 procent av dem gudstjänster regelbundet. Rapporten fick namnet The Quiet Revival – den tysta väckelsen – därför att det inte handlar om någon plötslig massiv väckelse utan en tyst, smygande sådan, där unga människor droppar in i kyrkan och börjar gå allt mer regelbundet. I Sverige ser vi inte samma starka ökning, men även här rapporterar många kyrkor, inte minst i stadsmiljö, om en tillströmning av konfirmander och ett intresse från tonåringar och unga vuxna, som man inte sett på år. Samma sak gäller även här – många av dem som söker sig till kyrkan är unga män. Jag kan se spår av detta i den lokala kyrka där jag har mitt engagemang.
Detta ska inte tolkas som att sekulariseringen försvunnit. Den brittiska undersökningen visar att det totalt sett inte blivit fler som identifierar sig som kristna. Det som hänt är att gruppen som praktiserar sin tro tydligt ökat samtidigt som den grupp som kulturellt identifierar sig som kristna – utan att gå i kyrkan – har blivit mindre.
Varför händer detta? De som söker tyda tecknen pekar på en mängd faktorer. En faktor kan vara en ändring i kulturen, där många som växte upp under den senare delen av 1900-talet eller början av 2000-talet mötte en aggressiv kristendomskritik från den »nya ateismen«. I spetsen för kritiken stod profilerade ateistiska vetenskapsmän som Richard Dawkins, vars böcker såldes i stora upplagor. Det framstod som antiintellektuellt att vara troende. I dag har detta förbytts till en öppenhet. I tidningar, tv och inte minst sociala medier, har många kända och halvkända personer »kommit ut« som kristna.
En annan faktor som den brittiska undersökningen pekar på är ökande problem med psykisk ohälsa och ensamhet bland unga. Livet framstår som meningslöst för många. Då blir den kristna kyrkan med en gemenskap och ett budskap om hopp och mening välkomnande och attraktiv. Unga kristna mår i snitt bättre än sina sekulära vänner. Den som är en del av en kristen gemenskap uppfattar enligt samma undersökning tillvaron mindre fragmenterad. Allt detta blir i sig ett vittnesbörd.
Om vi preciserar frågan till varför främst unga män kommer, pekar några kommentatorer på att de många gånger upplever en vilsenhet i sin mansroll. Allt man fått höra är kritik mot traditionella mansroller – en massa saker man inte ska vara. I det kristna budskapet möter man både ideal som har med ansvar, mod och självdisciplin att göra, och Jesus som förebild: en man som står upp för de svaga, lyfter utsatta och offrar sig för andra. Det blir ett attraktivt alternativ till de toxiska aggressiva mansroller man kanske tidigare sökt sig till i sociala medier.
En dimension i detta kan vara att många unga män, efter att ha levt ett ganska ostrukturerat och bitvis destruktivt liv, börjat lyssna på manliga »influencers« som Jordan B Peterson, som kopplar ihop Bibelns texter med psykologiska och filosofiska utläggningar, ofta med en etisk huvudpoäng. Detta har skapat ett intresse för Bibeln och kristen tro.
Ytterligare en ingrediens för en del unga män, kanske i större utsträckning än för unga kvinnor, är en längtan efter fasta normer och ordningar i en tid när allt flyter och allt tycks vara tillåtet, men där människor trots denna frihet inte mår bra.
Även om trenderna inte är lika starka i Sverige tror jag att många kan känna igen tendenserna.
De sammanhang som dessa sökare i generation Z främst landar i uppvisar enligt den brittiska undersökningen, och de som kommenterat den, något eller några av följande kännetecken: De står för en kristen tro som är ett tydligt alternativ till samtidens sätt att tänka och leva. Med andra ord är »mellanmjölkstro« inte intressant. De ger tydligt utrymme för andliga upplevelser. Historiska kyrkor som inte följer samtidens trender lockar. Därför är för en del romersk-katolska och ortodoxa kyrkor intressanta alternativ.
Hur kan vi i våra kristna sammanhang teologiskt och pastoralt möta det som håller på att ske? Jag vill i anknytning till ovanstående lyfta fram några punkter:
Vi behöver frimodigt och besjälat berätta den kristna trons berättelser och utlägga den kristna trons innehåll utan att låta samtiden innehållsligt styra vad vi lyfter fram.
Vi behöver vara öppna för vad Anden vill göra i människors liv. Den som kommer till kyrkan är inte bara ute efter information utan även transformation. Vi kan därför med fördel både erbjuda sådant som mentorskap, samtal och förbön – och låta det få ta tid.
Vi behöver hälsa alla välkomna, även dem som kanske i sitt sätt att tala och tänka i våra ögon framstår som både lagiska och överdrivet konservativa.
Vi ska inte vara rädda för att ha gudstjänster med genomtänkta ordningar eller ofta fira nattvard. Goda strukturer skapar i dag för många trygghet och andas historiska rötter. Ordningarna kan dessutom utformas så att man ger utrymme för Anden att verka!
Vi behöver mest av allt lyfta fram evangeliet om Jesus som frälsare. Många unga som kommer har upptäckt lagen och upplevt en befrielse i att få bättre ordning på sina liv. Men det som gör att kristenlivet håller i längden är inte vad vi gör utan vad Han har gjort. När evangeliet får landa i en människas liv infinner sig den djupa vilan!
