År 1907 föreslog EFS utländska utskott att styrelsen skulle sända missionsdirektorn Adolf Kolmodin på inspektionsresor till Ostafrika och Indien. Frågan behandlades ett par gånger vid EFS styrelses möten och den 14 april 1908 fanns en resplan klar. Styrelsen beslutade dock att först genomföra resan till Ostafrika och att vänta med resan till Indien.

Adolf Kolmodin var professor vid Upsala universitet och behövde tjänstledigt för att kunna göra en så lång resa. Hans eget förslag var att han då även utifrån sin tjänst på universitetet skulle besöka Abessinska kloster i Tigray, vilket också gjordes.

Med på resan var sonen Johannes som fotograf. Johannes fick på Johannelund möta studenterna från Eritrea och blev så intresserad av det de berättade att han i sina akademiska studier läste deras språk tigrinja och amhariska, i kombination med politiska frågor. Två dagar efter sin licentiatexamen följde han fadern på den första afrikaresan. Han blev en stor tillgång med sina språkkunskaper, utöver sitt fotokunnande, och kunde genom resan fortsätta sina språkstudier med målet att skriva en doktorsavhandling.

Efter några år i Konstantinopel som honorärattaché och 1928 legationssekreterare vid den svenska legationen i Turkiet mötte han Etiopiens kronprins Ras Tafarri vid sitt besök i Sverige 1924. Kronprinsen försökte då få honom till Etiopien men det blev inte förrän 1930 när kronprinsen blivit kung Haile Selassie I som kontakten återknöts och han gjorde en stor insats i Addis Abeba. Han organiserade landets utrikesförvaltning utifrån den svenska modellen och reformerade det etiopiska rättsväsendet. Han avled hastigt den 9 oktober 1933 i en hjärnblödning, endast 49 år gammal.

Adolfs Kolmodins resebrev och några av Johannes bilder fanns publicerade i Missions-Tidningen samma år under 1908–1909. Men alla 23 resebreven tillsammans med 95 bilder gavs ut i boken Några Minnen från min resa till Ost-Afrika 1908–1909. I boken skriver Adolf att han hade tänkt att också skriva om resan till Tigray men tiden medgav inte det.

Artiklarna i tidningen och boken följer resans upplevelser dag för dag och det gör att vi exakt kan datera bilderna som publicera-des i tidningen och boken. Glasnegativen finns kvar i EFS arkiv men det återstår en genomgång för att se om där finns fler bilder än de som publicerats.

Resan blev en värdefull genomgång av missionsfältet som ju bara skulle vara en väntansmission i målet att nå till oromofolket längre söderut. I Missions-Tidning 1 juni 1909 publicerades ett brev till EFS styrelse från fältord-förande Anders Svensson där han tackade för Kolmodins besök. Det har varit av mycket stor betydelse för missionärerna, infödda anställda och alla församlingar. Anders gav ett särskilt tack till de personer som bekostat resan:

»Komme dessa summor, som I hafven offrat för detta ändamål, tillbaka öfver eder med tusenfaldig wälsignelse i andligt och timligt afseende från ljusets fader och från Jesus Kristus. I denna önska är jag ej ensam, utan hundrande och åter hundrande infödda nådeshjon instämma med mig däri.«

• Della
• Twittra