Medieversionen av Ruth Nordström målas som svartvit och oresonlig. En bild tätt sammankopplad med påstått kvinnorättsmotstånd och anti-abort-aktivism. Kanske säger den mer om debattklimatets hårda ton kring dessa frågor än hennes egna ställningstaganden. Driven av en tydlig målmedvetenhet, nyfikenhet och rättvisa, valde hon vägen genom en egen juristfirma för att kunna fokusera på rättsfall gällande människohandel, asylärenden och migrationsfrågor samt mänskliga rättigheter.

– Jag kan inte styras av politisk korrekthet eller populism. Om jag är trogen mitt samvete och gör det jag tror är rätt, då gör jag det jag ska, säger hon.

Uppvuxen som storasyster i en stor kristen familj i Oslo, var det redan under mellanstadiets FN-dagar som hennes fascination för mänskliga rättigheter väcktes. Något sa klick – sedan dess har frågor som rätten till liv, förbud mot slaveri och trafficking, åsikts- och yttrandefrihet stått högt i kurs för Ruth.

Hon är en nyfiken person, det har hon varit så länge hon kan minnas. Hennes stora intresse för människor gjorde att hon först ville jobba som journalist, men väl vid valet av universitetsutbildning framstod juristprogrammet som det enda rätta. Nyfikenheten blir särskilt tydlig i mötet med sina meningsmotståndare. Trots mycket motstånd fortsätter hon att höra av sig för att påpeka fakta, visa på sakfel eller nyansera den bild som journalister och ledarskribenter presenterat.

– Jag tycker det är så fascinerade med journalister, de måste ju vara nyfikna personer och någonstans ha en drivkraft att förmedla en rättvis bild, men på de ledande nyhetsredaktionerna vill de som skriver om mig varken ha en dialog eller träffas. Några har sagt att de inte vill ses, av rädsla för att jag skulle övertala dem, men då brukar jag svara: »nä, jag tror inte du kommer att ändra din uppfattning men du kanske är intresserad som människa att få en nyanserad bild av verkligheten?« Den är inte bara svart eller vit.

Att få de svartmålade bilderna av Ruth som en hotfull och manipulativ abortmotståndare att gå ihop med den varma personligheten mitt emot mig är svårt.

Varför väljs den ensidiga bilden av dig, tror du?

– Har man fördomar så vill man inte utmanas i att få en annan uppfattning. Många ger en väldigt förenklad bild, de sätter det goda mot det förment onda. Vi lever ju i ett öppet samhälle och någonstans kan man inte fortsätta ha en så trång åsiktskorridor hur länge som helst, den måste ju sprängas någon gång.

Trots motvind är Ruth positiv, engagerad och korrekt. Det är med ett bestående leende på läpparna som hon berättar, om alltifrån utmaningarna hon möter till den kristna tro som bär henne genom livet. Det märks att hon är van vid att argumentera och presentera en helhet.

Kan du se dina motståndares argument?

– Vissa bär nog en genuin rädsla för att det som man kämpat för i generationer, för kvinnors rättigheter, skulle hotas på något sätt men att värna om kvinnan är ju precis samma sak som vi också vill. Det är därför jag ofta bjuder in till samtal. Abortfrågan är känslig, jag har en syster som genomgått abort och jag vet att det kan vara nödvändigt men också väldigt jobbigt. Därför behövs det mycket stöd och vi behöver mötas som medmänniskor. Vi måste kunna ha ett konstruktivt samtal och nyansera bilden. Någonstans är det vad som saknas, alla färger är det som berikar, men i den svenska debatten är det väldigt svartvitt och trångt, har du »fel« åsikt så ska du bort.

Enligt vissa är Ruth den som ska bort. Att problematisera abort och vara för kvinnans rättigheter är för många inte förenligt, men Ruth står för både och. Hon bryter de förväntade normerna och det provocerar. Hennes ställningstagande kring samvetsfrihet har inneburit att vissa vill stänga dörrar för henne att tala om arbetet mot trafficking och sexuell exploatering av kvinnor och det är när Ruth går emot en till viss del färdig mall som hon stöter på problem. Detta får henne att se behovet av en ny kvinnorörelse, ett bredare sätt att se jämställdhet och kvinnans frihet på.

– Det finns ju en positiv del av feminismen, men när den på något sätt har blivit en förtryckarelit är det något inom mig som reser sig. Jag känner att det inte är rätt. Feminismen måste ha sina nyanser och tillåta kamp även för de kvinnor som vill ha tillbaka rätten över sina egna kroppar och sitt liv, som önskar samvetsfrihet eller dem som riskerar dödshot för sin tro.

Hon ser ytterligare en fara med dagens kvinnorörelse där kvinnan anses stark endast när hon står helt på egna ben.

– Man ska helst inte vara beroende av sin man, sina barn eller någon annan, utan klara sig själv. Jag är en stark person, trygg i min identitet och har en väldigt stark drivkraft men trots det är jag också totalt beroende av att vara i ett team, tillsammans med min man, mina barn, mina vänner och kollegor. Jag behöver en daglig relation till Gud, bönen ger mig kraft och stor frid. Om inte jag hade haft denna förankring så hade jag inte alls varit lika stark.

För att hålla fokus omger Ruth sig med före­bilder, bibelord och människor som inspirerar henne att våga stå upp för det samvetet säger är rätt. Hon vägrar att ta offerkoftan och slutar inte drömma. Hon vill vara den som bryter ny mark.

– Min drivkraft är att bekämpa orättvisor. Som för de kvinnor vi hjälper, som varit utsatta för fruktansvärda övergrepp och ingen lyssnar till, om inte jag höjer min röst för dem står de helt försvarslösa. Det är precis vid de tillfällen, när stat eller statlig myndighet fattar beslut som inskränker i den enskilda lilla människans frihet som de mänskliga rättigheterna aktualiseras.

Det hårda medieklimatet har blivit extra märkbart i samband med rättsfallet om samvetsfrihet för barnmorskan Ellinor Grimmark. Det ger Ruth återigen perspektiv på tillvaron, för henne är detta i slutändan ett jobb hon kan gå hem ifrån. Den vuxenmobbning som sker mot hennes klient är verksam i såväl media som i rättssalen. Det är tydligt att orättvisorna både stör och berör.

– Den här mobbningen gör mig riktigt arg. Som i rättssalen i Jönköping, då Ellinors chefer sitter och pekar finger, himlar med ögonen och skrattar åt Ellinor när hon blir utfrågad i vittnesförhören. Eller när en panel i tevesoffan säger att man borde »abortera abortmotståndare« och hånskrattar. Då är det något inom mig säger: »Nu har det gått långt över gränsen!«

Att den utsatthet som drabbat både Ellinor och Ruth inte har nått de ytterligare två juridiska ombuden, advokat Jörgen Olsson och människorättsadvokaten Percy Bratt, anser Ruth är anmärkningsvärt.

– Som en av Sveriges främsta människorättsadvokater sitter Percy Bratt på oerhört mycket kunskap och expertis, det är ju väldigt märkligt att ingen är intresserad av varför han har engagerat sig i det här fallet. Istället har man valt att inte ens intervjua, utan bara skriva om mig och tyvärr sker ofta det utifrån en bestämd vinkel.

Vad tror du det beror på?

– Självklart vill vi i Sverige vara så duktiga på att hävda kvinnors rättigheter och möjligheter, men någonstans är det ändå så att varken Percy Bratt eller Jörgen Olsson har blivit utsatta, om det beror på att de är män vet jag inte. Jag kan bara konstatera fakta, att det är Ellinor och jag som drabbas, inte de. Samtidigt tar jag gärna den smällen för min klients skull.

Vad gör du när det blir för mycket?

– Ja, ibland får jag bara nog. Då åker jag hem. Jag har helt fantastiska barn, jag lägger mig i soffan och säger att »nu orkar mamma inte mer«, men då kommer de med uppmuntran och kramar. Sen hittar vi på något roligt ihop.

Andra gånger är det inte tröttheten som slår till utan en ren ilska. Det finns ett rättvisepatos över hennes engagemang som slår larm när något gått för långt. Det är i sådana situationer och just innan rättegång som Ruth behöver få utlopp för känslorna.

– Då är det boxning eller hårt gympass som gäller. Eller ett danspass med barnen. Annars, om det är helt tomt när jag kommer hem, kan jag bara höja volymen och sätta igång mina power-låtar.

Illa berörd av orättvisorna hon möter och den frustration som samhällets tystnad väcker blir boxningen Ruths chans att släppa känslorna fria. Det viktigaste för Ruth är de goda relationerna, som ett ovärderligt skydd när det stormar runtom.

– Har man en nära relation till sin familj och goda vänner tror jag man blir väldigt skyddad från det som händer utanför. Det är ju ändå kopplat till mitt arbete, medan jag framförallt är mamma, maka, syster, vän och medmänniska – det är den jag är. Att vara Guds barn är min identitet och det är viktigast.

Med drivkraften att göra det som samvetet säger är rätt har Ruth en tydlig kompass och riktning, hon kommer fortsätta slåss för den enskilda människans rättigheter.

• Della
• Twittra