Augsburgska bekännelsen, eller Confessio Augustana, kom till för att försvara den evangeliska tron vid den tyska riksdagen i Augsburg 1530. Den skrevs av Philipp Melanchthon i samverkan med Martin Luther. Confessio Augustana (CA) är den grundläggande lutherska bekännelseskriften som samtidigt är ekumeniskt orienterad.

Bekännelsens första del, de så kallade trosartiklarna, beskriver sammanfattande den evangeliska tron. Den andra delen, de så kalla­de missbruksartiklarna, klargör skillnaderna mellan katolicismens och evangelisk praxis syn på olika kyrkliga ceremonier.

Melanchthon som i bland kallas för »ekumenikens fader« och CA har setts som ett uttryck för hans ekumeniska strävanden.
I relation till romerska katoliker och reformerta har CA varit utgångspunkt för ekumeniska samtal och det var också Melanchthons förhoppning.

I samband med 450-års jubiléet av Confessio Augustana 1980 påbörjades ett ekumeniskt projekt i Tyskland, där lutherska och katolska teologer arbetade för ett katolskt erkännande av CA. Den gemensamma deklarationen om rättfärdiggörelsen 1999, vilken signerades av Lutherska världsförbundet och den romersk-katolska kyrkan, byggde bland annat på detta grundarbete.

I dagens globala kristna värld är CA viktig som ett vittnesbörd om den klassiska kristna tron. Samtidigt har kristenhetens sammansättning förändrats. Det finns inslag i CA som inte fungerar särskilt väl ekumeniskt i relation till bland annat baptistiska kyrkor, vilka utgör en betydande del av världens evangeliska kristna. Det kan också tilläggas att den tredje trosartikeln, det vill säga tron på den helige Ande, inte spelar någon större roll i CA.

I Sverige har CA en intressant och växlande historia. Den svenska reformationen innebar inledningsvis inte något krav på en ny bekännelseskrift. »Guds Ord räcker« var utgångspunkten och Skriften skulle tolkas i enlighet med de principer Luther lagt fast: det vill säga skrift förklarade skrift och det tydliga och klara bibelsammanhanget förklarade det dunkla. Detta hävdades av både Olaus och Laurentius Petri.

Men under Johan III:s regeringstid 1568–1592 aktualiserades CA. Johan III drev katolicerande idéer och det behövdes en bekännelseskrift för dem som ville hålla stånd mot hans strävanden. När Uppsala möte 1593 förbereddes fanns en konsensus mellan regering och biskopar att CA skulle utgöra läronorm för Svenska kyrkan. Det beslutades vid ett rådsmöte 8 januari 1593 och bekräftades vid ett påföljande ständermöte. Beslutet ingick i en strävan att förebygga eventuella rekatoliceringsförsök av Sigismund, Johan III:s son och Sveriges nye kung. Genom Uppsala möte i mars 1593 erkändes Confessio Augustana officiellt som Svenska kyrkans bekännelse. Ett beslut som fortfarande gäller.

Under 1800-talet blev CA en grund för den inomkyrkliga väckelsen och ett förenande band mellan bekännelsetrogna. Den hamnade också mitt i strider om P.P. Waldenströms teologi och om Svenska kyrkans lära. Den inomkyrkliga nyevangeliska rörelsen som formades under 1840-talet fick sin nationella organisering genom Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen 1856. Stiftelsen var bekännelsetrogen och leddes av Carl Olof Rosenius (1816–1868). Före sin död hade Rosenius utsett Waldenström (1838–1917) till redaktör för tidskriften Pietisten. Från 1872 framträdde Waldenström med en ny teologi som splittrade EFS. I en predikan i Pietisten 1872 redogjorde han för sin syn på försoningen, som avvek från Confessio Augustana. Han föreslog inför EFS årskonferens 1877 att både prästvigningen av blivande missionärer och deras bundenhet vid CA skulle avskaffas. Det ledde till att Waldenström och hans anhängare blev strukna från delegatlistan eftersom de ställt sig vid sidan om Stiftelsens stadgar. Vid årskonferensen vann den kyrkotrogna linjen majoritet för att bevara EFS:s anslutning till CAoch därigenom till Svenska kyrkan. Waldenström och hans anhängare begärde då sitt utträde ur EFS. 1878 anordnade de predikantmöten som ledde till Svenska Missionsförbundets konstituering.

Under 1900-talet har Svenska kyrkan varit mycket aktiv på ekumenikens område, men sällan märkligt nog med utgångspunkt i CA. Ett undantag utgörs dock av den inomlutherska ekumeniken. Lutherska Världsförbundet, där Svenska kyrkan alltid varit aktiv deltagare, har en läromässig grund i Confessio Augustana.

 

---

Augsburgska bekännelsen från 1530 är ett av vår kyrkas mest centrala bekännelsedokument. Som en del av reformationsjubiléet släpper vi nu en värdefull nyöversättning med kommentarer och och en parafras på modern svenska.

Detta är en unik utgåva som vill underlätta för nutidens kristna att ta till sig denna sammanfattning av den kristna tron.

Boken finns att beställa på shop.efs.nu eller adlibris.com.

• Della
• Twittra