Han är pensionär sedan ett par år, men Örkelljunga behöver honom fortfarande i församlingsarbetet, så det är bara någon dag ibland han kan åka till Lund och sitta på Universitetsbiblioteket. Lina Sandell har han »känt« sedan han var i tioårsåldern. Då blev hans pappa kyrkoherde i Fröderyd, och hela familjen fick dela på ansvaret för guidningarna i Lina Sandell-museet på prästgårdstomten.

I ett brev på Universitetsbiblioteket läste han om en Augusta Svahn som följde med Lina hem efter båtolyckan där hennes pappa drunk­nade.

– Det var genom att släktforska som jag fick reda på att det var samma Augusta och att hon verkligen stod så nära Lina, säger Gösta Imberg.

Augusta var arton år då, bodde i Jönköping och var aktiv i stadens traktatsällskap.

– Jag tänkte att en ung kvinna som tar på sig ett sådant uppdrag måste vara något särskilt, så jag bestämde mig för att hålla utkik efter henne, säger Gösta.

Alla de fyra döttrarna i familjen Sandell hade problem med sina lungor. Linas storasyster Charlotta fick fyra barn med sin man, Knut Almqvist, som var präst. Ett av barnen dog, och lite senare dog mamma Charlotta också.

– En forskare som jag har talat med sa att han släppte den delen av familjen i och med hennes död. Det han inte visste var att det är då som det spännande börjar, säger Gösta.

Gösta har forskat mycket i sin egen familjs historia, och nu gjorde han en liknande kartläggning av Lina Sandells familj. Det visade sig att Knut gifte om sig ganska snabbt – och att den Augusta Almqvist som står som hans fru var född Svahn.

– Så när jag såg i bibliotekets lista att det fanns en kapsel med över 300 brev från Lina Sandell till Augusta Almqvist, då förstod jag att jag hade gissat rätt.

Det första brevet har Gösta lyckats datera till några dagar före Jonas Sandells död. Senare fortsätter väninnorna att påminna varandra om hans dödsdag år efter år. Det är förstås bara en del av innehållet i breven.

– Efter Charlottas död skriver Lina att hon hör att det går rykten om Knut och att hon vill tala med Augusta om dem.

De rykten som Lina har hört gäller Knut och Augusta. Ganska snart efteråt gifter de sig, och Linas väninna blir styvmor till Charlottas tre barn som Lina är mycket engagerad i. Breven handlar ofta om dem.

Gösta ägnar sina dagar på universitetsbiblioteket åt att fotografera brevsidorna. Läser gör han hemma. Han har hittat ett brev där Lina berättar för Augusta om de sista veckorna av graviditeten och om förlossningen som »Lillan« inte överlevde.

– Jag har skickat det till en forskare som arbetar med medicinhistoria och fått svaret att det verkar vara havandeskapsförgiftning Lina drabbades av, säger han.

Och så har han upptäckt att Augusta Almqvist någon gång år 1863 blev Linas medarbetare – det var hon som översatte många av de engelska texter som Lina behövde till tidningar och kalendrar. De tryckta översättningarna är osignerade, och det har tagits för givet att det var Lina själv som arbetade med dem.

Hur kommer det sig att breven har legat orörda så länge?

– Det var Augustas döttrar som tog hand om dem efter hennes död, och när också hennes dotter Maria hade dött hamnade de hos Staffan Björck som var professor i litteraturvetenskap. Han förvaltade dem i många år. 1999 kom de till UB, men det verkar inte som om någon har förstått vad de kunde innehålla. Det är över 1300 brevsidor – jag har mycket kvar att läsa.

• Della
• Twittra