EFS Norrbotten

Bönesvaret som både utmanar och förgyller

Vi har länge bett om väckelse, nu är den här. EFS-föreningen i Hortlax är enig – vill vi inte ta emot denna möjlighet så ska vi inte be om det heller. 

När flyktingvågen år 2015 vällde in över Sverige kom många ensamkommande killar från Afghanistan till flyktingboendet på Piteå Havsbad. Havsbadskyrkan fick snart ett stort arbetsområde hos dessa asylsökande. 

Från denna verksamhet kom det snart att bildas grupper i engagerade föreningar, bland annat EFS i Hortlax. Till de bibelstudier som startades kom snart ett tiotal flyktingar, nyfikna på den kristna tron. Under de sista åren har gruppen växt och nu har det tillkommit nya migranter från andra länder som Iran, Irak och Syrien. Denna tillströmning har lett till en stor omställning i EFS Hortlax ordinarie verksamhet. Gruppen med migranter, som tidigare var mest fokuserad på tisdagskvällar, har även »spridit« sig till söndagsgudstjänsten som numera tolkas på flera språk.

Hur reagerade då EFS-föreningen i Hortlax på denna nya, plötsliga tillströmning?

Den satte definitivt föreningen på prov, men man var eniga om att detta var något som Gud hade lagt på deras hjärtan. I många år bads det om väckelse på platsen och nu var den plötsligt här! Många steg fram och tog ansvar genom att skjutsa till och från flyktinganläggningen, fixa fika, stötta, vara förebedjare och medmänniska. 

Föreningen är ödmjuka i sin inställning att detta är ett ansvar vi har fått av Gud och vi vill verkligen bekräfta och lyfta upp våra bröder och systrar.

Det som är slående, enligt prästen Tomas Larsson, är hur fina och genuina människor det är som kommer. De törstar så efter gemenskap, både med Gud och med andra kristna, och Bibeln och Ordet är så oerhört viktigt för dem. De kommer ofta från en bakgrund där de inte har fått tänka och tala fritt, genom lag eller tradition, och när de nu får det så blir det väldigt viktigt för dem att reflektera och av egen fri vilja göra sina val. 

Många av flyktingarna har betalat ett mycket högt pris för att de vill vara kristna. Det är också viktigt att de förstår allvaret av att konvertera, vilket är särskilt komplicerat under en pågående asylprocess. Av den anledningen fastslogs vissa kriterier när många av dessa förra året ville låta döpa sig, något som de själva kände ett stort behov av när de läste Bibeln. 

Henrik Näslund (EFS missionsledare i Norrbotten) satte i samråd med Anna Andersson (kyrkoherde i Hortlax församling) upp vissa ramar för att få påbörja dopprocessen. De som önskade genomgå dopundervisningen skulle ha funnits i församlingens omsorg i ett halvår, och ha en levande, aktiv kristen tro. Därefter följde en terminslång undervisning innan den avslutande dophögtiden.

– För Hortlax EFS har bibelstudierna blivit en evangelisationsmetod. Generellt kan man säga att vissa saker, som bildspråket i Bibeln, har gruppen lätt att ta till sig. Kulturen de kommer ifrån ligger i många fall närmare den nytestamentliga och vissa sedvänjor finns en större förståelse för, säger prästen Tomas Larsson och fortsätter: 

– Samtidigt ligger också förståelsen för lidandet närmre, eftersom det är något som de själva i många fall har upplevt och bevittnat. 

För Hortlax EFS har det fått bli tydligt att evangeliet är på riktigt och för de här människorna handlar detta faktiskt om liv och död. 

De nya deltagarna skänker också mycket glädje och har blivit en stor del av gudstjänstlivet. Migranterna har även fått berika andra sammanhang. Bland annat har de besökt olika ungdomsgrupper för att berätta sin historia, ge en röst och ett ansikte till invandringen och motverka rasism. 

– Att möta dessa människor föder en tacksamhet över hur bra vi har det med den frihet och möjlighet till gemenskap vi har, som inte är självklar för många andra. Samtidigt är det fantastiskt att se hur tron växer och tar gestalt hos de här människorna, och se deras längtan och hur Gud möter den, säger Larsson. 

Inte minst betonar han allvaret och ivern över att det här är på riktigt och att det ger ett djup. Det är ju tyvärr så att vi vet att alla inte kommer att få stanna i Sverige, och att svårigheter med största sannolikhet väntar de som utvisas. 

– Vi behöver i våra föreningar hjälpa varandra att lyfta blicken och se den större bilden. Kanske kommer vi att tacka för främlingen som kom hit, att vi ska få se Kristus på ett nytt sätt och att evangeliet kommer att spridas. Vi vet inte hur framtiden ser ut, flyktingboenden stängs och många flyttar. Men oavsett vad som händer, kommer jag alltid att minnas den här tiden som väldigt positiv.