»Herre, lär oss att be« ber lärjungarna Jesus i Lukas­evangeliet. Även bönen är en del av det livslånga lärandet i Gudsrikets skola. Bönen har två sidor, vi möter både de spontana och situationsbetingade och de fasta, återkommande. Tidebön, alltså praktiken att be vid fasta tider under dagen har sina rötter i den judiska traditionen och vi finner flera exempel i både Tanakh och i Nya testamentet på detta bruk. Tidebönen är en liturgiskt fixerad bönegudstjänst som består av Psaltarens psalmer, bibliska hymner, skriftläsning och andra böner. Fler och fler har det senaste årtiondet fått smak på detta sätt att be. När Tidegärden: Kyrkans dagliga bön, en ekumenisk tidebönsbok, utkom år 1995 var den ganska unik och ensam i sitt slag. Sedan 2011 har den över 13 000 nedladdningar som app och flera svenska tidebönsböcker har tillkommit från olika kyrkliga håll. År 2014 utkom Ekumeniska kommuniteten i Bjärka-Säbys Tideböner under året. 

Boken är en frukt av 20 års bedjande på Bjärka-Säby och i Ekumeniska kommuniteten, och målet har varit att skapa en tidebönsbok som är användarvänlig och till sitt innehåll trogen denna böneväg. I detta har de lyckats. Boken innehåller fyra dagliga böner för de fyra ordinarie veckorna där alla Psaltarens 150 psalmer beds igenom i sin helhet. Detta är en del av en serie tidebönsböcker som omfattar hela kyrkoåret. Boken är lätt att följa med i utan att göra avkall på innehållet. Tidebönerna är fullödiga, fast rotade i tidebönstraditionen. Boken är tydligt ekumeniskt då den hämtar inspiration från de flesta kyrkofamiljer. En av de viktigaste inspirationskällorna är det ekumeniska klostret Monastero di Bose i norra Italien och dess prior Enzo Bianchi. Härifrån har de hämtat de nytestamentliga antifonerna (antifon är en bibelvers som upprepas som en refräng i varje psaltar­psalm) samt en rad förböner, slutböner och sånger. De nytestamentliga antifonerna ger varje psalm en liten Kristusnyckel. Den tidiga kyrkan menade att psalmerna talade om Jesus, de var profetiska och förutspådde en kommande Messias. De menade också att det var Jesus som talade genom psalmerna, Jesus är psalmernas egentliga bedjare. Jesu egen bön blir vår.

»Jesus kunde Psaltaren utantill, och när han tillbringare hela nätter i bön, då har han sannolikt läst psalmerna. Messias hjärta formades efter dem. När vi ber dem, då träder vi in i Jesu hjärtas värld.« Norbert Lohfink (Piltz Anders, Spåren i djupet, s. 6)

Människan är skapad för bön, hon är ett Guds tempel efter Paulus ord. På samma sätt som Jesu hjärta formades efter psalmerna är tidebönen en övning som över tid formar våra liv till oavbruten bön. Tidebönen hjälper oss att inte låta det individuella perspektivet på bönen ta överhanden. Att be med Psaltaren är att identifiera sig med hela mänsklighetens lidande och glädje, och att dras med i förbönen från hela mänskligheten inför Gud. I tidebönerna ber vi i gemenskap med hela kyrkan, som del av en enda mänsklighet.

För den som önskar lära sig be är tidebönen en god skola och Tideböner under året ett bra studiematerial. Den är en god vägledare in i Jesu egen bönbok Psaltaren.

• Della
• Twittra