Blöjbyxor och färd­tjänst­mission

Min farmor Elsa föddes 1910. Samma år som den första världsmissionskonferensen i Edinburgh, som i sin tur inspirerat den globala Lausannerörelsen som firar 50 år i år. 

Farmor brann för missionen, även om det kanske inte var så tydligt för mig när jag växte upp. Hon åkte inte på stora konferenser; istället var hon, som många kvinnor under 1900-talet, en trogen arbetare i det tysta. Efter hennes bortgång upptäckte vi två konkreta tecken på att missionen var viktig i hennes liv:

När vi rensade ut lägenheten hittade vi ett antal blöjbyxor som hon stickat för att skicka till Metodistkyrkans missionsarbete i Liberia. Jag vet inte om det var just stickade blöjbyxor som behövdes i Liberia eller om de kunde säljas för att få in pengar. Men handarbetet var en mycket konkret handling för att sprida Guds kärlek i världen.

Det andra tecknet var farmors favoritbibelord. På hennes begravning fick vi höra att hon ofta upprepade Jesus ord i Matteus 28: »Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar«. In i det sista levde hon utifrån detta ord och vittnade för varje färdtjänstchaufför hon åkte med i Göteborg. 

Vad har detta med oss att göra idag? Jo, det påminner oss om att uppdraget inte är slutfört. Behoven är stora. Människor och samhällen behöver fortfarande förvandlas av Jesus. Guds sändning gäller alla, överallt och alltid. Missionen är lika viktig i ditt lokala sammanhang som i Etiopien där jag nyligen var och pratade med Mekane Yesus-kyrkan om hur den internationella missionen kan stärkas. Låt oss följa farmors exempel och leva mission både lokalt och globalt.

Vi påminns också om att mission handlar om att dela hela evangeliet till hela människan. För EFS har denna helhetssyn funnits där från början. Ord och handling, vittnesbörd och tjänst, bibelundervisning och hälsovård har hängt ihop. Men jag tror att vi behöver mer samtal om hur denna helhetssyn kan konkretiseras. Kanske kan vi än en gång inspireras av den globala missionsrörelsen som idag integrerar evangelisation, lärjungaträning, diakoni, rättvisearbete och skapelseansvar på ett självklart sätt.

Låt oss fortsätta samtalet, varför inte redan på Årsmöteskonferensen i Örebro!