Bildreportage från en unik prästvigning

Budbäraren följde med när Magnus Persson och Magnus Tunehag med flera prästvigdes för tjänst inom EFS i Lunds domkyrka.

I januari har fem nya medarbetare prästvigts för tjänst inom EFS: Sebastian Holmgren, Mikael Holmquist Alsholm, Claes Leverström, Magnus Persson och Magnus Tunehag.

Två av dem– Persson och Tunehag – prästvigdes i Lunds stift, och Budbäraren följde med bakom kulisserna i domkyrkan. Denna prästvigning har uppmärksammats på ett ovanligt sätt. Bakgrunden har nämligen beskrivits som kyrkohistorisk, eftersom det är första gången som det inte bara handlar om individer som gått från en kyrka till en annan. Det är en hel församlingsgemenskap, United i Malmö, som sökt anslutning till EFS och därmed till Svenska kyrkan.

Det har ibland beskrivits som att Perssons och Tunehags prästvigningar innebär att de gått in i en helt annan syn på ämbetet. Helt klart finns skillnader i ämbetssyn mellan den traditionella frikyrkan och Svenska kyrkan, men de är betydligt mindre än många tror – åtminstone ur ett lågkyrkligt EFS-perspektiv. Från vänster: Magnus Persson, biskop Johan Tyrberg, Magnus Tunehag.

En prästvigning innebär först och främst att en person avskiljs för att vara en Guds Ords tjänare (Verbi Divini Minister). Det är ett gudagivet uppdrag och ett ansvar att förkunna Guds ord rent och klart.

Prästvigningen innebär att gå in i ett tjänande under Guds ord för en församling. En bas för prästvigningen är den kallelse till det allmänna prästadömet som finns i dopet. Alla döpta kristna är kallade att »föra ut evangelium«, som det heter i ordningen för prästvigningen.

Prästen har ansvar för att sakramenten förvaltas rätt. Det innebär dock inte att prästvigningen i sig gör att dop och nattvard blir giltiga. Prästvigningen innebär på det sättet inte någon ny kvalitet som den prästvigde automatiskt får – även om vi tror att Gud utrustar genom den förbön som sker vid prästvigningen.

En av de uppgifter som alla kristna har genom det allmänna prästadömet är att mot Guds ord pröva det som sägs och sker i församlingen. Därför sitter aktningen för en präst inte i prästvigningen i sig utan i att prästen predikar Guds ord rent och förvaltar sakramenten rätt.

Det ni nu läst om stämmer med de flesta frikyrkors synsätt. Allt man behöver göra är att justera vokabulären något. Prästvigningen av Magnus Persson och Magnus Tunehag innebär därför inte så mycket att de blivit något som de inte tidigare varit, som att de nu gått in i en ny kyrka med samma uppdrag som tidigare – att leda, förkunna, döpa och dela ut nattvard – och därför fått ta emot förbön och avge löften i detta nya sammanhang.