Det sägs att om man ger en människa en fisk så har man gett henne mat för en dag, men om man kan lära henne fiska har hon mat för ett helt liv. Att kunna försörja sig handlar dock om långt mycket mer än bara överlevnad. Det handlar om värdighet och att vi faktiskt är skapade för att skapa.

Bakom en av symaskinerna på Hope for Childrens träningscenter sitter Wendimagegn Eneyew.
– Jag har jobbat på gatan sedan jag var sju år gammal. Jag brukade gå ut på morgnarna för att leta efter arbete, kanske tvätta någons bil. Men när min mamma blev sjuk blev det väldigt svårt. Det var då jag hörde om Hope for Children. Jag är så glad för den här möjligheten att få en utbildning, säger Wendimagegn. 

I Efesierbrevet skriver Paulus att »vi är Guds hantverk«, skapade för att själva vara hantverkare. Att skapa kan vara en stor källa till glädje, men ett hantverk kan också vara skillnaden mellan fattigdom och försörjning.

– Nu kan jag äntligen känna frid. Innan var jag alltid orolig för min framtid, men nu har jag en plan. Nu vet jag att jag kan försörja mig på sömnaden och hjälpa min familj, berättar Wendimagegn.

Ugbaad Yusuf Ibrahim kom till flyktinglägret Bali Mataan i Somaliland när hon var 13 år, då hennes familj fick fly på grund av torkan. All boskap hade dött och familjen hade ingenting att leva på. Ugbaad hade heller aldrig fått gå i skolan, så organisationen Warsan erbjöd henne en alfabetiseringskurs när de kom till lägret. Idag kan Ugbaad både läsa och skriva och sedan ett par månader deltar hon också i en sömnadsutbildning.
– Jag vill lära mig sy för att hjälpa min familj med en inkomst. Men jag vill också bidra med en positiv förändring här i lägret. Helst skulle jag vilja starta ett eget företag. Warsan har gett mig ett nytt hopp, säger Ugbaad.

I Dodoma träffar vi Catherine Samuel som jobbat i stiftet i många år, där hon syr altardukar, dräkter, mässhakar och mycket mer. För henne har sömnaden blivit ett liv och en gudstjänst – inte bara en försörjning.

För Nobaya Noaeel Moshi i norra Irak betyder vävningen och det textila hantverket allt. Han tillhör den kristna minoritetsgruppen Garesnayeh. Precis som många andra kristna minoriteter i Irak har de upplevt svår förföljelse, och de traditionella kläderna har blivit ett sätt för dem att markera och bevara sin identitet. Nobayas familj och folkgrupp har levt som hantverkare i generationer.
– Jag är så tacksam för det lån jag fått från organisationen Capni, som gjort det möjligt för mig att starta ett litet företag och satsa på vävningen och sömnaden på heltid, säger Nobaya. 

Mumtaz Ali Yusuf är 18 år och har precis avslutat sin sömnadsutbildning hos Warsan. Nu ser hon fram emot att få låna hem en symaskin och börja arbeta för en egen inkomst.

• Della
• Twittra