Behöver vi nya uttryckssätt för att nå fler ungdomar? 

Var är ungdomarna numera? EFS i Skellefteå hette ju Ungdomshemmet på 60–70-talet och där var det alltid fullt av ungdomar på lördagskvällarna. Fredagarna är numera den nya ungdomskvällen med sin verksamhet The Life och det är ju bra vintertid, men sommartid så upphör detta. Tanken är väl att Mobacken ska kalla till sig de unga. Dock ser man inte mycket av det. Den förkunnelse som presenteras är kunnig, välbekant och välmenande, men sättet att framföra budskapet är oftast traditionellt och lätt att förutse. Kanske måste det till helt nya uttryckssätt i dag? Vi behöver ta tillvara på den unga generationens sätt att kommunicera genom ny teknik, film, drama, dans och modern musik!

Det är inte säkert att vi äldre alltid kommer att gilla de nya uttryckssätten, men vi måste inse att en ny tid med nya former måste få företräde om vi verkligen vill nå de unga med vårt fantastiska budskap!

Vi äldre har säkert många tillfällen att få våra sammankomster på vårt traditionella vis, men visst måste ungdomarna vara viktigare än oss? Personligen skulle jag verkligen vilja vara med på en ungdomskväll med ny form, med fart och engagemang, i stället för det trötthetssyndrom som nog präglar en del möten numera. Trots att jag är över 76 år önskar jag verkligen att nya former får ta över. Former som kan intressera en ny generation så att vi får känna nytt liv i våra kyrkor!

Det fanns en sång på 60-talet som vi sjöng med engagemang och krut i rösten: »Framåt, framåt vi vill gå, av Herren skall vi kraften få, att vara ljus i världen här som om Guds kärlek vittne bär!«

De som är unga i dag har säkert någon annan sång där de kan få känna engagemang – låt oss få höra den, även om den kanske är på engelska numera!

Jag tror ju inte heller att det är avgörande för oss om vi besöker 50 eller 60 gudstjänster per år. Det viktiga måste väl vara vilka vi når och att det känns angeläget när vi är med! Är det till exempel viktigt att gudstjänstordningen alltid följs? Kan man inte frångå den ibland när man vill ta upp ett angeläget ämne på ett friare sätt? Är tankar som dessa tillåtna? Blir man betraktad som en avfälling för att man vill förändring? Vill egentligen inte bara klaga på våra oftast goda sammankomster, men visst kan en förnyelse kännas nödvändig för den yngre generationens skull? Gode Gud, hjälp oss!

Text: Ove Vikdahl, Skellefteå