Förra året startade EFS en stor insamling för skolbarn i Etiopien. För drygt en månad sedan fick jag, Jacob Zetterman, den stora äran att på plats möta barnens tacksamhet.
Kanske något oförtjänt var det jag som fick ta emot alla hyllningar, då barnen ville visa sin tacksamhet för att de får äta sig mätta varje dag, tack vare EFS insamling och samarbetet som sker med Mekane Yesus-kyrkans hjälparbete i norra Etiopien.
Torkan slog till förra året och gjorde att barnen slutade komma till skolan när det inte längre fanns någon mat. Svälten stod för dörren. Även många av de barn som tog sig till skolan, klarade inte av att vara aktiva – många somnade, helt enkelt, med sina tomma magar.
Själv är jag journalist på tidningen Dagen, och tillsammans med EFS har vi nu startat en insamling för att kunna fortsätta ge de här barnen mat. Vi reste runt i skolorna för att själva se hur matbespisningen gick till, där flera barn kom fram till mig och vädjade: »Fortsätt«. Vi reste också till södra Etiopien, efter ett nödrop från Mekane Yesus-kyrkans synod i Amaro. Där fick vi bevittna uttorkade floder, snustorra åkrar och döda kaffeplantor. När vi var på plats borde himlen ha varit öppen och regnet forsat ner, som det brukar göra när det är regnperiod.
Istället möttes vi av utmärglad boskap och fattiga människor som håller på att förlora det lilla de har. Mycket står på spel för dessa människor, som på grund av torkan är i behov av nödhjälp för sin överlevnad.
»Å mitt folks vägnar, vi befinner oss i en fruktansvärd situation, snälla, hjälp oss,« var budskapet från kyrkoledaren Elias Bauso när jag träffade honom.
Det här är bara en liten katastrof i en mycket större katastrof. FN varnade i mars för att 20 miljoner människor riskerar att svälta ihjäl i Afrika på grund av att torkan slagit till för andra året i rad, och för att det i länder som Sydsudan, Somalia, Jemen och Nigeria samtidigt pågår militära konflikter.
Etiopien nämndes inte i varningen, men efter att ha varit där kan jag konstatera att nöden finns på plats även i detta land. Det jag kommer att bära med mig i minnet en lång tid framöver, är skolbarnen som valde att tacka mig personligen. Tacket ska egentligen riktas till EFS, som såg till att samla in pengar för att ge dem mat och möjlighet till utbildning. Tacket ska egentligen riktas till alla människor som bidragit till deras dagliga bröd.
Jag minns framför allt en av de skolor jag besökte, där hundratals barn mötte mig med sånger och handklappning. De bildade en stor ring och ställde mig i mitten, medan de fortsatte att sjunga »tack«. Jag fick spontant hålla ett tal till hela skolan och »låtsas« som att det var jag som såg till att de fick skolmat. Det borde förstås inte ha varit jag som stod där och tog emot alla hyllningar. Det borde ha varit alla ni, alla eldsjälar och gåvogivare som ryckt in då EFS förra året började samla in pengar, och räddade dessa barn från hunger och svält.
Jacob Zetterman
Reporter för tidningen Dagen
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet