Det är en vårdag i slutet av mars 2017. Solen står högt på den klarblåa himlen och det börjar bli riktigt varmt, trots att det bara några timmar tidigare varit minusgrader. I dag är Yasir Sabah Matty och sonen Amar tillbaka i hemstaden Bartella som de lämnade hals över huvud mitt i natten för över två och ett halvt år sedan. IS var bara timmar från att ta över staden när Yasir och hans fru väckte barnen och gav sig iväg. På några minuter gick de från att vara helt vanliga medborgare – Yasir jobbade som vaktmästare i kyrkan – till att bli flyktingar. Nu bor familjen i ett flyktingläger några mil norrut, nära Dohuk. Budbäraren träffade dem för cirka ett år sedan, vilket du kan läsa om i nummer 4 2016.

Nu är Yasir och Amar tillbaka i Bartella och försöker forcera dörren till det som en gång var deras hem.

– Jag har varit här en gång sedan Bartella blev återtaget, men då vågade jag inte gå in i huset. Jag var rädd för vad jag skulle möta, säger Yasir.

För Amar är besöket hans första. IS har gömt kvar sprängladdningar i en del av husen så det gäller att vara försiktig. Yasir får hjälp att sparka upp dörren till sitt hem av några säkerhetsvakter som patrullerar byn. Där inne väntar ett kaos, allt är omkullkastat. Det ser ut som en sophög. Amar börjar lysa med telefonen och använder den som ficklampa. Han letar igenom högar av bråte. Efter en stund hittar han en stor nalle och bestämmer sig för att ta med den till lillasyster Yasir som väntar kvar i flyktinglägret. Efter en stund kommer Yasir ut ur huset, tillbaka i vårvärmen.

– Vi måste städa huset, men jag vet inte om vi vågar flytta hit igen. Mina barn vill inte flytta tillbaka. De är rädda. De vill att vi flyttar ifrån Irak, men vi har inte kontakterna eller möjligheterna att göra det. Även om säkerheten inte är garanterad måste vi kanske flytta tillbaka, säger Yasir.

Just garanterad säkerhet är den enskilt viktigaste aspekten för att flyktingar ska kunna återvända, menar fader Emanuel Youkhana, ledare för den lokala hjälporganisationen Capni, som EFS stöder.

– Utmaningen framöver är säkerheten, kommer detta med IS kunna hända igen? Vi har aldrig tvivlat på att IS ska bli besegrade. Vi är glada för det som sker nu, men de kristna i Mellanöstern och Irak har levt i förtryck långt innan IS ryckte fram. I Mosul, exempelvis, var kristna öppet förföljda i flera år innan IS intog staden. Frågan vi alla lever med är om vi någonsin kommer våga återvända till våra städer och byar, säger fader Emanuel.

Fader Emanuel möter ofta delegationer från väst och sitter med i olika ekumeniska grupper som diskuterar fred. Allvaret i frågan om säkerhet går inte att ta miste på.

– Många undrar om hoppet om en säker framtid kommer visa sig vara en illusion. Det finns en rädsla för att återvända. Vi behöver hjälp från världssamfundet och våra kristna syskon runt om i världen, säger fader Emanuel.

Den stora majoriteten av kristna har flytt utomlands men många finns kvar i Irak och räknas som internflyktingar. Yasir och hans familj är några av dem. Fader Emanuel menar att den gruppen är viktig.

– Jag vill lyfta de familjer som stannat kvar i Irak och som kanske lever som internflyktingar i dag. Det är ett tufft beslut att stanna när så många flytt. Trots utmaningar har de tro och vilja att stanna kvar här och bygga en framtid. Det är viktigt att uppmuntra dem, säger han och fortsätter:

– Det har alltid funnits kristna här i Irak. Vi har bibliska platser här och kristen kultur har alltid varit en självklarhet, även om det varit förföljelser genom åren. Men det vi sett nu saknar helt motstycke.

Finns det hopp för framtiden?

– Vi som kristna i Mellanöstern är sprungna ur tron på hoppet om en evig framtid. Vi tror på hoppet, vi lever i det och vi delar det. Men hopp får inte bara bli ett ord eller en känsla, utan det måste omsättas i praktiken och bli ett »fysiskt hopp« för människor. Vi i Capni förmedlar hopp genom de praktiska insatser vi gör – men det behövs mer, säger han.

Yasir klättar upp på taket till huset och inspekterar det från ett fågelperspektiv. Att kriget fortfarande är nära råder det ingen tvekan om. Bomberna smäller inne i Mosul och det känns i kroppen där vi står, några mil från fronten.

– Min familj har bott här i tre generationer. Mina far- och morföräldrar är begravda här. Innan IS kom var Bartella en fin stad. Vi kände oss trygga. Det var normalt – det fanns skolor, ett litet sjukhus och flera restauranger. Vi hade fyra kyrkor i byn, en är riktigt gammal, säger han när han kommit ner på marken igen, och tillägger:

– Min fru hade tänkt följa med i dag, men hon var rädd för hur hon skulle reagera när hon såg hemmet och staden, så hon ändrade sig i sista sekund.

Trots att Bartella är fritaget är framtiden för staden och Yasirs familj högst osäker. Mycket finns kvar att göra innan de ska kunna flytta tillbaka hem igen.

• Della
• Twittra