»Axel mot axel« i svält­katastrofens Somalia

I internflyktinglägret Bali Mataan har hjälporganisationen Warsan räddat liv under fem års tid. Nu står de inför en av de största utmaningarna i mannaminne.

Solen har precis letat sig upp över horisonten när vi klättrar in i Toyotan. Det är både påskhelg och ramadan på samma gång och från stadens minareter har böneutropen redan pågått sedan gryningen. Än så länge är det svalt i luften, men solljuset tilltar snabbt i styrka. Vi har flera timmars resa framför oss och vi behöver nå internflyktinlägret i Bali Mataan innan middagshettan gör det omöjligt att få något uträttat.

Egentligen är det regnsäsong, men solen lyser från klarblå himmel. Under tre års tid har regnen nästan uteblivit helt och nu är torkan extrem, förklarar Ousman Oumer när han navigerar genom det brunbrända landskapet. Vår bil river upp enorma dammoln och stundtals dränks sikten helt i sandvirvlar. De vissna buskarna och magra getterna vi ser efter vägen bekräftar situationens allvar.

– De få vattenkällor och betesmöjligheter som funnits torkar snabbt nu och människor är väldigt rädda för vad som ska hända om regnen skulle utebli även i år, berättar Ousman. 

Vanligtvis börjar regnen i mars, men i resande stund är det redan mitten av april, och det finns inte någon tillstymmelse till nederbörd. 

– När Warsan började arbeta i de här lägren för fem år sedan pågick också en svår torka och många förlorade livet, men sedan dess har vi arbetat väldigt medvetet för att stärka människors hälsa och förmåga att hantera kriser och torka. Många är bättre rustade nu. Men problemet är att torkan riskerar att slå mycket hårdare den här gången. Kriget i Ukraina har inte bara gjort att inflationen och matpriserna skjutit i höjden. Konflikterna har också bidragit till att biståndet minskat och att den allvarliga krisen på Afrikas horn inte får samma uppmärksamhet nu. Om inte regnen kommer snart står vi inför en svältkatastrof, konstaterar Ousman med oro i rösten.

När vi kliver ur bilen i Bali Mataan har många människor redan samlats för att möta oss. Flera mammor undrar om dr Khadar, som är barnläkare, har möjlighet att undersöka deras barn. Tusentals nya flyktingar har sökt skydd i lägret för att rädda sina familjer och barn, undan torka och svält. Många av barnen som mammorna bär på är undernärda.

– Näringsbristen gör barnen mer mottagliga för olika infektionssjukdomar. Därför ser vi nu hur både mässlingen och olika luftvägsinfektioner ökar snabbt, förklarar dr Khadar medan han plockar fram sitt stetoskop och välkomnar den första mamman till den tillfälliga mottagningen som de ställt iordning i skuggan under några träd. 

Den lilla pojken är bara sex månader gammal, men han har svår hosta och dr Khadar konstaterar att det handlar om lunginflammation – ett livshotande tillstånd för ett så litet barn med allvarlig näringsbrist. Mamman, som heter Aminah, stryker bekymrat över pojkens panna. Dr Khadar ger henne noggranna instruktioner och plockar ihop medicin och näringstillskott i en liten påse. Med några uppmuntrande ord önskar han Aminah lycka till och ber henne att kontakta honom om situationen skulle bli värre. 

Snabbt strömmar fler mammor och barn till. Tillsammans med den lokala hälsoarbetaren Fosia Mouse Heyd ställer dr Khadar frågor och dokumenterar i ett särskilt journalsystem, som är upprättat för människorna i lägret. Många saknar ID-handlingar och om det inte vore för den mobila kliniken skulle de antagligen aldrig kunna besöka någon vårdinrättning. Små armar mäts, pulsslagen räknas och Khadar lyssnar noggrant på barnens lungor. Många barn har diarré och har tappat både hår och åtskilliga kilon under flykten till lägret. De allra flesta får med sig både näringstillskott och mediciner efter undersökningarna.

– De här näringspaketen gör en enorm skillnad, berättar Fosia och håller upp en hel handfull förpackningar.

Fosia är en av dem som fått grundläggande medicinsk träning av Warsan för att kunna hjälpa dem som finns i lägret, även när dr Khadar och Warsans egna anställda inte finns på plats. Hon hjälper till med distributionen av näringspaketen och instruerar även flera av mammorna hur medicinerna ska tas. Hon berättar hur hon sett hur otaliga barn blivit friskare och starkare på grund av de extra tillskotten. 

– Vi är så tacksamma för allt som Warsan hjälpt oss med: mat, vatten och boende, men inte minst den mobila kliniken. Den har varit livsavgörande för så många i lägret, berättar Fosia. Hon har själv åtta barn, och vet väl hur svårt det är när ett barn blir sjukt i lägret.

EFS har stöttat Warsan ända sedan starten 2017 och på de fem åren har det redan hänt mycket. Sjukdom och undernäring har minskat drastiskt. Många har lärt sig läsa och skriva och fått kunskap om allt från hygien till grundläggande hälsovård. Matsäkerhet och inkomstmöjligheter har stärkts tack vare hönseriet och nya sätt att odla, men också genom undervisning i grundläggande ekonomi och försörjning. 

– Ordet »Warsan« är somaliska och betyder att »komma med goda nyheter«. Vi längtar efter att verkligen se de här samhällena förvandlade, säger Ousman med eftertryck. 

– En viktig del i det arbetet är att bygga goda relationer. I början var både internflyktingar och bybor ganska skeptiska. Många organisationer kommer och gör en engångsinsats och sedan försvinner de igen, men under de här fem åren har vi visat att vi är här för att stanna. Även om vi inte alltid har så mycket att bidra med så fortsätter vi regelbundet att besöka de byar och läger där vi börjat jobba. Vi sitter ner med människor, lyssnar till deras behov och gör det vi kan för att lindra den nöd vi ser. Det skapar tillit, konstaterar Ousman. 

De goda relationerna som Ousman beskriver bekräftas av alla vi träffar. Förtroendet syns i de varma blickarna, i de välkomnande handslagen och skratten, men också i hur öppet människor delar sin nöd och oro. 

Ali Mohmoud Liibeon är ledare för lägret. Han kom till Bali Mataan som internflykting redan under torkan 2016, då han förlorade sin hustru och sin boskap och fick lämna sitt hem för att rädda sig själv och sina barn.

– Vi tackar Gud och Warsan, och er allihop. Ni har blivit som vår familj! Vi känner att ni står sida vid sida med oss, »axel mot axel«, utbrister Ali. 

Hans uppskattning går inte att ta miste på. Men precis som alla andra är han också orolig. Om regnen inte kommer snart blir situationen väldigt svår. Bali Mataan har redan tagit emot många nya internflyktingar sedan början av året, men om torkan fortsätter kommer det antalet minst att fördubblas. Distributionen av mat och vatten som redan påbörjats är helt avgörande för att rädda liv under brinnande torka, men Warsan vill göra mer än så. 

– Vår vision är att hjälpa de här utsatta samhällena till ett hållbart, värdigt och gott liv, i alla avseenden. Tillsammans vill vi kämpa den goda kampen, »axel mot axel«, och vi vet att ni är många i EFS och Sverige som står med oss i det. Det ger oss hopp och mod att fortsätta, säger Ousman.