I mitt vardagsrum sitter en router som skickar ut wifi – trådlöst internet. Men signalerna når inte genom badrumsväggarna till mitt sovrum på andra sidan. I hallen sitter därför en Wifi-repeater (alltså en förstärkare, fungerar likt en slavsändare). Den ser ut som en stor svart spindel med långa benliknande antenner och sitter ovanför hatthyllan. På det viset når signalerna som sänds ut från routern ända till bortre delen av lägenheten. 

Mose brukar ses som Israels största profet. Han får av Gud uppdraget att leda sitt folk ut ur lidandet och fångenskapen i Egypten, och till ett förlovat land han förberett åt dem. Mose försöker ducka uppgiften. Han misstror sin förmåga och tänker inte att han duger för uppdraget. Han är rädd att inte bli trodd och tycker att han diskvalificerar sig genom att inte tala tillräckligt bra; »men jag har inte ordet i min makt. Det har jag aldrig haft… Orden kommer trögt och tveksamt«, invänder han när Gud ger honom uppdraget (2 Mos 4:10).

När profeten Jesaja kallas att vara budbärare, känner han sig ovärdig på grund av sin synd. Han säger »Ve mig! Jag är förlorad, ty jag har orena läppar och jag bor bland ett folk med orena läppar« (Jes 6:5).

Även profeten Jeremia invänder när Gud kallar honom. »Nej, Herre, min Gud, jag duger inte till att tala – jag är för ung!« säger han (Jer 1:6).

Efter att Jesus blivit korsfäst var lärjungarna rädda, de satt instängda och gömde sig. Lärjungarna, som Jesus givit makt att driva ut onda andar och bota sjukdomar och som han sänt ut för att förkunna Guds rike, var nu alla nedslagna och missmodiga. De hade inte förstått det Jesus sagt om att han måste lida och dö. De tänkte att allt var över och att hoppet var ute. 

Men Gud ger inte upp när vi är underkvalificerade, tvärtom är han mycket väl medveten om vilka han kallar. Han som räknat våra hårstrån (Matt 10:30), tänkt ut och format oss i moderlivet (Jer 1:5), känner våra tankar och ord innan de formulerats (Ps 139:1-4) och känner oss bättre än vad vi själva gör (1 Joh 3:20) – han känner till våra brister. Men han låter i sin nåd och allmakt människan i all hennes brist vara ett redskap i Guds hand.

Gud utrustar enligt sin vilja och ger det som behövs utifrån våra olika behov. Till Mose sänder han Aron för att hjälpa honom att sköta snacket. »Jag vet att din bror Aron är duktig på att tala. Han är redan på väg för att möta dig…« (2 Mos 4:14).

Jesaja, som har orena läppar, låter Gud rena. »En av seraferna flög fram till mig med ett glödande kol… ›När detta vidrör dina läppar blir din skuld borttagen och din synd sonad‹« (Jes 6:6-7). Och efter det är Jesaja villig att gå dit Gud kallar.

Jeremia blir uppmuntrad. »Säg inte att du är för ung utan gå dit jag sänder dig och säg det jag befaller dig! Låt dem inte skrämma dig, ty jag är med dig och jag skall rädda dig… Jag lägger mina ord i din mun« (Jer 1:7-9). 

Till lärjungarna som var rädda ger Jesus den Helige Ande. »Jesus sade till dem igen: ›Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.‹ Sedan andades han på dem och sade: ›Ta emot helig ande…‹« (Joh 20:21-22). Det föregriper vad som ska hända på pingst, när den Helige Ande utgjuts.

Vi är liksom Mose, Jesaja, Jeremia och lärjungarna sända ut i denna värld för att vara Guds vittnen och ljus, för att stå för sanningen och visa omsorg och kärlek. Vi är sända in i de sammanhang och gemenskaper vi tillhör. Liksom i exemplen kan vi känna oss missmodiga, otillräckliga och rädda. I oss själva kan vi inte utbreda Guds rike. Men Gud sänder inte iväg oss likt Rödluvans mamma, som skickar ut sin dotter ensam i en farlig värld. Hon vinkar av Rödluvan och hoppas på att uppdraget ska gå bra. Nej, Gud har gett oss sin Ande, liksom han gav den till sina profeter och till lärjungarna. Vi är Guds barn, och Gud själv går med oss. Och han är den som rustar och kvalificerar dem han sänder. 

Gud är sändaren, och vi är kallade att förmedla vidare det vi får från honom, likt min spindellika Wifi-repea-ter skickar vidare trådlöst internet. Den ser inte mycket ut för världen, men den sänder ut det den tagit emot så att signalen når längre. Gud vill nå alla folk, alla sammanhang och alla våra grannar, och till detta vill han använda oss. Om vi tror att vi själva är sändaren bränner vi ut oss. Men vi ska sända vidare det vi fått. Det är därför Gud rustar innan han skickar ut oss, och kallar oss att komma till honom innan han sänder oss vidare. Eftersom Gud har valt att använda oss människor, behövs vi som »repeaters«. Vi är viktiga i Guds rike. Gud har skapat oss olika och vi har genom våra liv skaffat olika erfarenheter. Det gör också att vi kan nå olika människor – och vi behöver varandra för att budskapet ska nå fram till alla hörn. 

På Guds fråga »Vem ska jag sända? Och vem vill vara vår budbärare?« får vi likt Jesaja efter sitt gudsmöte svara: »Här är jag, sänd mig!« (Jes 6:8b). 

• Della
• Twittra