Sista fredagen i september samlades regionala utskottet och Salts styrelse i EFS Västsverige på det årliga framtidsdygnet. Som traditionen bjuder hade vi en samling på fredag kväll med gemensam måltid, bön, lovsång och samtal. Det är värdefullt att få göra detta tillsammans och bättre förstå hur vi ser på och arbetar med vårt gemensamma uppdrag.
En del av samtalet utgick från två frågor. Den första var: En ung person flyttar till din stad och börjar sina studier och kommer på gudstjänster några söndagar i början av terminen. Vad gör vi i församlingen för att unga personer ska känna sig välkomna?
Den andra frågan löd: När personen är klar med sina studier och ska flytta för jobb på annan ort, hur hanterar vi det som församling?
Den första frågan känns naturlig och är något som de flesta församlingar funderar på och hanterar på olika sätt. Vi pratade om vikten av det första mötet och det lilla sammanhanget (smågrupper, alpha-grupper och liknande) samt generationsöverskridande gudstjänster.
Den andra frågan är inte lika välbekant, så här fick vi fundera lite djupare. Någon berättade om församlingar som i stället för att deppa när någon lämnar församlingen, i en gudstjänst sänder personen till det nya sammanhanget. På det viset får både den sändande församlingen och personen känna delaktighet i det fortsatta uppdraget och erfara att vi alla är lemmar i samma kropp.
Om personen vill och förutsättningar finns, tas kontakter med en (EFS-) församling på den nya orten för att förbereda och uppmuntra mottagandet, gärna genom att fråga någon som skulle passa i den kontakten. Den personliga omsorgen gör stor skillnad.
Vi blev mycket uppmuntrade och insåg att vi har mycket att arbeta på i våra sammanhang. Vi ber att Gud ska göra oss villigare att gå dit han sänder oss och att vi som församlingar får växa i vår villighet att sända vidare den som lämnar oss.
